Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 97-098

Beslutsdatum: 1998-01-15

Lagakraft: 1998-01-15

Målet gäller: Registrering av varumärket RSL

Ink datum: 1997-01-22

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 96-02650

PRV beslutsdag: 1996-12-13

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Särskiljningsförmåga; Bokstavsmärke; Plenum

Tekniska sökord: -

Lagrum: 13 § varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: bifall

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Dominion Sport AB

Ombud: Christian Rosenberg Siwe & Rosenberg Advokatbyrå

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Med hänsyn till den rättsutveckling som ägt rum inom EU har PBR funnit att det även i Sverige finns anledning att godta bokstavs- och siffermärken som registrerbara i sig. Det har därvid framstått som ändamålsenligt att tillämpa en huvudregel enligt vilken sådana märken, som består av minst tre bokstäver eller tre siffror i och för sig anses ha för registrering erforderlig särprägel. Vidare har märken som består av en kombination av bokstäver och siffror och som innehåller minst tre tecken ansetts ha tillräcklig särprägel. Om särskilda omständigheter föreligger har även märken som består av två bokstäver eller siffror och märken som består av en kombination av en bokstav och en siffra ansetts godtagbara. En förutsättning är liksom för övriga

Referat fortsättning : varumärken att de inte är generiska eller i övrigt beskrivande för sökta varor eller tjänster. Det sökta märket RSL har i enlighet med det anförda ansetts ha för registrering erforderlig särprägel. Eftersom märket inte kunde anses vara beskrivande eller föremål för ett frihållningsbehov förelåg inte hinder mot registrering på av PRV anförda skäl.

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och visar ansökningen åter till Patentverket för erforderlig behandling.

YRKANDE M.M.

Sökandebolaget har vidhållit sin ansökan.

Till utvecklande av sin talan har bolaget anfört i huvudsak följande. Bokstavskombinationen RSL är i sig så utpräglad att särskiljningsförmåga föreligger. Därtill kommer att bolaget under många år bedrivit en rikstäckande försäljning av badmintonbollar under namnet RSL. Försäljning av badmintonbollar utgör bolagets huvudsakliga verksamhet. Bolaget erhöll redan år 1987 registrering av ett varumärke bestående av bokstäverna RSL jämte en figur i form av en badmintonboll.

Sedan fråga uppkommit vid överläggning på avdelning huruvida anledning förekom att frångå rådande praxis i Patentbesvärsrätten vad gäller förutsättningarna för registrering av s.k. bokstavsmärken har domstolen förordnat att målet skall avgöras i plenum under deltagande av domstolens samtliga lagfarna ledamöter jämte avdelningen.

DOMSKÄL

Målet rör frågan huruvida det sökta märket som består av bokstavskombinationen RSL skall anses ha för registrering erforderlig särskiljningsförmåga som varumärke för badmintonbollar i klass 28.

Det har hittills i administrativ praxis ansetts att en bokstavskombination av det aktuella slaget som ej bildar ett uttalbart ord inte utan vidare besitter den särskiljningsförmåga som enligt 13 § första stycket varumärkeslagen krävs för varumärkesregistrering.

Vid bedömning av den nu aktuella frågan finns anledning att inledningsvis belysa den utveckling som ägt rum när det gäller registrerbarheten hos bl.a. bokstavsmärken.

Föremål för varumärkesregistrering var ursprungligen endast figurmärken. I 4 § lagen (1884:29) om skydd för varumärken (ÄvmL), den första svenska egentliga varumärkeslagen, stadgades att varumärken som bestod "endast af siffror, bokstäfver eller ord, som icke utmärka sig genom så egendomlig form" inte kunde registreras. Enligt 16 § andra stycket 4 ÄvmL fick dock utländska sådana märken som registrerats i hemlandet registreras här i den form (telle-quelle) det registrerats i den främmande staten. Vidare stadgades i 7 § ÄvmL bl.a. att en registrering av ett märke som innehöll siffror, bokstäver eller ord, som inte utmärkte sig genom en egendomlig form, inte hindrade andra att använda samma beteckningar.

I förarbetena till lagen anfördes bl.a. att vanliga bokstäver, siffror och ord var "en allas tillhörighet" som inte borde kunna innehas med ensamrätt av någon enskild, se Förslag till lag angående skydd för varumärken den 12 augusti 1882 s. 33 f. Förbudet mot registrering av sådana märken bars alltså upp av ett frihållningsbehov.

4 § ÄvmL ändrades redan den 1 oktober 1897 så att det blev möjligt att registrera ord, som kunde anses såsom en för vissa varuslag "särskildt uppfunnen benämning", som inte avsåg varans ursprung, beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris. I förarbetena till lagändringen anfördes bl.a. att användningen av sådana fantasiord blivit ganska allmän och att det inte fanns någon giltig anledning att vägra varumärkesskydd för sådana ord samt att åtminstone vissa ordmärken kunde registreras i nästan alla betydande industriländer, se prop. 1896:17 s. 23 f.

Efter hand utvecklades en praxis enligt vilken sådana märken kunde registreras som bestod av bokstavskombinationer som var uttalbara enligt någorlunda normala fonetiska regler.

Den 1 januari 1934 ändrades 4 § ÄvmL ånyo genom tillägg av en ny punkt 6, med förbud mot registrering av varumärke som redan var inarbetat för annan. Inarbetning av ett varumärke kom därigenom att tillerkännas viss rättsverkan, även om den inte gav upphov till ensamrätt till märket. Bestämmelsen medförde bl.a. hinder mot registrering av ett utländskt bokstavs- eller siffermärke om märket var förväxlingsbart med ett här i landet inarbetat inhemskt märke, se Gösta Eberstein, Om skydd för individualiteten, Stockholm 1940, s. 27 f.

Efter ändringar i 9 § 1931 års lag med vissa bestämmelser om illojal konkurrens, vilka trädde i kraft den 1 juni 1942, kriminaliserades användningen av bl.a. kännetecken som var förväxlingsbart med ett förut här i landet inarbetat kännetecken. Med kännetecken avsågs bl.a. bokstavs- och siffermärken, jfr prop. 1942:257 s. 18 f. Härigenom skapades ett indirekt skydd för bl.a. bokstavs- och siffermärken som inarbetats och därigenom kommit att uppfattas som kännetecken.

I och med införandet av varumärkeslagen (1960:644) (VmL) den 1 januari 1960 inordnades bokstavs- och siffermärken bland de kännetecken som kunde erhålla varumärkesskydd genom registrering. Härigenom undanröjdes i huvudsak den olikhet som tidigare förelegat och som innebar möjligheten för utländsk sökande att erhålla registrering med tillämpning av telle-quelle-regeln. Varumärke kunde således enligt 1 § andra stycket VmL, i den ursprungliga lydelsen, bestå av bl.a. figur, ord, bokstäver eller siffror. Det i 13 § första stycket VmL för varumärkesregistrering uppställda grundläggande kravet på särskiljningsförmåga kvalificerades emellertid för bokstavs- och siffermärkenas del genom den dåvarande bestämmelsen i 13 § andra stycket VmL. Enligt denna kunde märken, som bestod enbart av bokstäver eller siffror och inte utgjorde figurmärke, registreras först om de genom inarbetning visats äga särskiljningsförmåga.

I förarbetena till sistnämnda bestämmelse anfördes bl.a. följande, se SOU 1958:10 s. 275.

Den föreslagna regeln innebär att bokstavs- och siffermärke skall anses i och för sig icke tillräckligt distinktivt för registrering. Rent faktiskt är väl också sådant märke mindre distinktivt än ord- och figurmärken. Men även bortsett härifrån har en viss restriktivitet vid behandlingen av bokstavs- och siffermärken ansetts påkallad. Såvitt avser bokstavsmärken beaktades detta redan vid tillkomsten av 1884 års VmL. Enligt en övergångsbestämmelse i 15 § kunde före lagens ikraftträdande begagnade sådana märken registreras utan hinder av bestämmelserna i 4 §. Dylik registrering skulle dock – med vissa undantag – ej medföra hinder för någon att såsom varumärke begagna begynnelsebokstäverna till sitt namn eller sin firma. Även om den sålunda gjorda avvägningen inte var i allo lycklig, kan det vara ett beaktansvärt intresse att såvitt möjligt hålla sådana beteckningar fria som närmast äro ägnade att uppfattas som någons initialer, ett katalognummer eller liknande. Erfarenheten visar emellertid, att det hittillsvarande relativt otillfredsställande rättsskyddet för bokstavs- och siffermärken icke medfört att dylika märken försvunnit. Tvärtom torde de vara tämligen vanliga, i vissa branscher t.o.m. förhärskande. Även inom andra områden av det moderna livet ha förkortningar, kodbeteckningar o.s.v. under senare år blivit mycket vanliga. För allmänheten har det blivit allt svårare att hålla isär den mångfald beteckningar av detta slag, som den möter i det dagliga livet. Även med hänsyn härtill finner utredningen det vara befogat att vidmakthålla en viss restriktivitet vid medgivandet av varumärkesrätt till bokstavs- och siffermärken. Härigenom bör benägenheten att välja ett dylikt märke bli mindre. Men om någon har inarbetat ett sådant märke, har han ett befogat anspråk på skydd för detsamma. Lagens syfte att främja lojala konkurrensmetoder gör att ett dylikt skydd uppbäres även av ett allmänt intresse. Då man under dessa förhållanden blir nödsakad att ibland acceptera varumärkesrätt till bokstavs- och siffermärken, får det anses riktigast att i sådana fall även medgiva registrering.

Med giltighet fr.o.m. den 1 januari 1993 har VmL anpassats till rådets första direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar (89/104/EEG). Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är den ändring som gjorts i 13 § VmL för anpassning till artikel 2 i direktivet och som innebär att det särskilda kravet på inarbetning som förutsättning för registrering av bokstavs- och siffermärken slopats. Härigenom har det i 13 § första stycket VmL uppställda allmänna kravet på särskiljningsförmåga kommit att gälla fullt ut även för sådana märken.

I förarbetena till den ändrade lagstiftningen anförs följande i sammanhanget, se prop 1992/93:48 s.72.

Direktivet ställer inte upp något krav på inarbetning som förutsättning för att ett bokstavs- eller figurmärke skall kunna registreras. Även för sådana märken gäller enbart det allmänna kravet på särskiljningsförmåga. Att det när det gäller just bokstäver eller siffror torde krävas vissa särskilda omständigheter för att de i sig skall anses äga särskiljningsförmåga är en annan sak. Det särskilda kravet i nuvarande 13 § andra stycket VmL på särskiljningsförmåga för bokstäver eller siffror bör därför tas bort.

Efter den senaste lagändringen har bokstavsmärken registrerats i vidare omfattning än tidigare. Sådana märken har dock i praxis alltjämt ansetts i och för sig sakna för registrering erforderlig särskiljningsförmåga. De har emellertid – utan krav på fullbordad inarbetning – kunnat vinna registrering om det framkommit att de använts under sådan tid och i en sådan omfattning att bristen på ursprunglig särskiljningsförmåga avhjälpts.

Frågan om ett varumärke har särskiljningsförmåga skall avgöras vid en bedömning av märket i dess helhet. Det råder i det avseendet inte någon principiell skillnad mellan bokstavs- och siffermärken å ena sidan och ord- och figurmärken å den andra. Av avgörande betydelse för frågan om märket har särskiljningsförmåga är, dels om märket i praktiken kan fungera som ett individualiseringsmedel, dels om märket kan förbehållas en enskild varumärkeshavare utan att konkurrenternas möjlighet att marknadsföra sina varor och tjänster blir otillbörligt beskuren, se SOU 1958:10 s. 269 f.

Det är uppenbart att varumärken har olika grad av inneboende särprägel. Exempelvis torde ett ord som ger ett starkt visuellt och fonetiskt intryck och som är lätt att minnas normalt ha sådan inneboende särprägel att det kan fungera väl som varumärke. En beteckning som inte skapar något sådant särskilt intryck och som är svårare att minnas kan däremot behöva användas och göras känd för att fungera lika väl. Många bokstavs- och siffermärken torde därför som sådana i praktiken ha sämre inneboende särprägel än t.ex. ordmärken.

När det gäller bokstavs- och siffermärken gör sig ett frihållningsbehov gällande på i huvudsak två olika sätt. För det första får möjligheterna att använda bokstäverna och siffrorna som sådana inte begränsas i alltför hög grad. Det kan således knappast komma i fråga att genom registrering låta någon få ensamrätt till en enstaka bokstav eller siffra, eftersom det i alltför hög grad skulle kunna hindra andra att använda tecknet i fråga. Redan vid en sammanställning av t.ex. två bokstäver eller siffror ökar antalet möjliga kombinationer så pass mycket att det inte kan anses föreligga något större frihållningsbehov och vid en sammanställning av tre bokstäver eller siffror blir ett så stort antal kombinationer möjliga att det knappast kan anses finnas något frihållningsbehov av det skälet att möjligheten att använda tecknen som sådana blir alltför beskuren. För det andra måste, på samma sätt som när det gäller ordmärken, generiska och i övrigt beskrivande beteckningar hållas fria. Så kan det t.ex. förhålla sig med förkortningar, kodbeteckningar och s.k. fria branschbeteckningar. Beteckningen CD, som utgör en förkortning av compact disc, behöver t.ex. hållas fri för optiska databärare i klass 9. Vidare bör t.ex. sifferkombinationers numeriska värde alltid hållas fritt i den betydelsen, se Lars Holmqvist i NIR 1996 s. 44 f, särskilt s. 51 f.

Den formella anpassning som i olika hänseenden skett av den svenska varumärkeslagen till bestämmelserna i det ovannämnda harmoniseringsdirektivet har på motsvarande sätt genomförts i övriga EU/EES-länders nationella varumärkeslagar. Det ligger därför i sakens natur att rättsutvecklingen på det nationella planet så långt möjligt bör ske under hänsynstagande till rättstillämpningen i övriga medlemsländer. Av särskilt intresse är vidare den registreringspraxis som kommer att utvecklas vid Kontoret för Harmonisering i den Inre Marknaden (KHIM) och dess besvärsavdelning inom ramen för det numera ikraftträdda systemet med gemenskapsvarumärken enligt rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993. Sådana gemenskapsvarumärken har samma rättsverkan i Sverige som varumärken registrerade i Patentverket, se bl.a. 1 § femte stycket och 14 § första stycket 9 VmL.

Vid KHIM har den 26 mars 1996 antagits s.k. Examination Guidelines, som bl.a. syftar till att klargöra hur EG-förordningen i praktiken kommer att tillämpas vid KHIM, se avsnitt 1 i Guidelines.

Enligt avsnitt 8.3 Guidelines skall ett märke som består av en eller två bokstäver eller siffror anses sakna särskiljningsförmåga, om inte tecknen utformats på ett ovanligt sätt eller det annars föreligger speciella omständigheter. Motsatsvis får anses följa att märken som består av fler bokstäver eller siffror skall kunna registreras, under förutsättning att märkena inte anger varans art, är beskrivande för varan eller i övrigt behöver hållas fria, jfr avsnitt 8.4 och 8.5 i Guidelines. Kontoret har också i realiteten i stor omfattning (i Bulletinen för EG-varumärken) för invändning kungjort ansökningar om registrering av märken bestående av minst tre bokstäver eller siffror.

Såvitt gäller rättsutvecklingen inom EU bör också nämnas att The Patent Office i Storbritannien med utgångspunkt i den lagstiftning som numera gäller där (Trade Marks Act 1994) godtar bokstavsmärken i en ökad omfattning. I ett utkast till handbok för registrering av varumärken, Draft Work Manual, anförs bl.a. att märken som består av (minst) tre bokstäver i och för sig skall kunna registreras om det inte föreligger något hinder till följd av att de utgör väl kända akronymer.

Vidare framgår av tillgängliga avgöranden från tyska Bundespatentgericht (BPatG) att bokstavs- och siffermärken numera godtas för registrering om det inte föreligger ett frihållningsbehov eller något annat hinder mot registrering. Sålunda har domstolen i flera fall godtagit märken bestående av tre bokstäver. Härutöver har t.ex. beteckningen A 3 för motorfordon i klass 12 godtagits för registrering, se BPatG:s beslut den 2 juli 1997, 28 W (pat) 24/96. Däremot har varken bokstaven L för bl.a. läder i klass 18 eller bokstaven K för varor i klasserna 6, 17 och 19 godtagits för registrering, se BPatG:s beslut den 18 april 1997, 33 W (pat) 180/96 respektive den 20 augusti 1997, 28 W (pat) 189/96.

Vad gäller utvecklingen i de övriga nordiska länderna framgår av utredningen att registreringsmyndigheterna i respektive land i viss utsträckning numera godtar bokstavs- och siffermärken. Patentdirektoratet i Danmark godtar enligt huvudregeln bokstavs- och siffermärken som består av minst fyra bokstäver eller siffror samt märken som består av en kombination av bokstäver och andra tecken innehållande minst tre tecken som tillräckligt särpräglade, jfr vidare Knud Wallberg i NIR 1997 s. 182 f. Patent- och registreringsstyrelsen i Finland godtar märken som består av minst tre bokstäver eller en kombination av minst tre bokstäver, siffror eller andra tecken; i fråga om märken som består av enbart siffror fordras alltjämt att märket genom användning förvärvat erforderlig särskiljningsförmåga. Den isländska registreringsmyndigheten, Einkaleyfastofan, godtar, på samma sätt som det danska Patentdirektoratet, märken som består av fyra bokstäver eller fyra siffror samt märken som består av en kombination av bokstäver och andra tecken innehållande minst tre tecken. Patentstyret i Norge slutligen godtar märken som består av minst tre bokstäver och märken som består av två bokstäver och en eller flera siffror som tillräckligt särpräglade.

Med hänsyn till den utveckling som ägt rum finns anledning att även i Sverige i viss utsträckning godta bokstavs- och siffermärken som registrerbara i sig. Det framstår därvid som ändamålsenligt att tillämpa en huvudregel enligt vilken sådana märken som består av minst tre bokstäver eller tre siffror i och för sig anses ha för registrering erforderlig särprägel. Vidare bör också märken som består av en kombination av bokstäver och siffror och som innehåller minst tre tecken i regel anses ha tillräcklig särprägel. Om särskilda omständigheter föreligger bör även märken som består av två bokstäver eller siffror och märken som består av en kombination av en bokstav och en siffra kunna godtas som tillräckligt särpräglade. En förutsättning för registrering av bokstavs- och siffermärken är liksom för övriga varumärken att de inte är generiska eller i övrigt beskrivande för de sökta varorna eller tjänsterna eller att det i övrigt föreligger ett särskilt frihållningsbehov för beteckningen i fråga.

Det i målet sökta märket RSL består av tre bokstäver och får i enlighet med det ovan anförda som sådant anses ha för registrering erforderlig särprägel. Märket kan inte anses vara beskrivande för de varor märket avser eller i övrigt föremål för ett frihållningsbehov. Det föreligger därför inte hinder mot registrering på det av Patentverket anförda skälet.

Vid denna bedömning finns inte anledning att särskilt väga in vad sökandebolaget anfört om användningen av det sökta märket.

På grund av det anförda skall det överklagade beslutet undanröjas och ansökningen återförvisas till Patentverket för erforderlig behandling.

Alf Linder Jeanette Bäckvall Stig Bragnum

Referent

Per Carlson Eva Hagström Sten-Ove Henningsson

Enhälligt

LC Visa mer Visa mindre