Domstols Målregister

Målet gäller: Tilläggsskydd för läkemedel nr 9490187-3 med produkten Molgramostim

Ink datum: 1997-02-13

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9490187-3

PRV beslutsdag: 1996-12-16

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: PL 106 § 4 p tilläggsskydd, flera grundpatent avseende samma aktiva ingrediens.

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Research Corporation Technologies, Inc.

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: 106 § 4 jfr med Artikel 3 C i EG förordningen 17678/92 avseende tilläggsskydd för läkemedel och Artikel 3 1 (C) och 3.2 i EG-förordningen (BC) NO 1610/95 avseende tilläggsskydd för växtskyddsmedel har ansetts skola tolkas så att det är möjligt att medge flera tilläggsskydd avseende samma aktiva ingrediens till skilda patenthavare. Något villkor att ansökningarna skall vara samtidigt anhängiga har ej ansetts kunna uppställas. Tolkningen av Artikel 3 c i läkemedelsförordningen har prövats av EG-domstolen i mål C -181/95 den 23 januari 1997.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDE

Sökanden har i Patentbesvärsrätten vidhållit sin ansökan om tilläggsskydd för den aktiva föreningen Molgramostim.

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och visar ansökningen åter till Patentverket för fortsatt handläggning.

SKÄL

Föreliggande ansökan om tilläggsskydd ingavs till Patentverket den 29 september 1994.

Patentverket avslog ansökningen med tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 17678/92, i det följande kallad läkemedelsförordningen, under åberopande av att det vid den tidpunkt ifrågavarande ansökan inkom till Patentverket redan var beviljat ett tilläggsskydd för annan sökande avseende samma aktiva förening och att ansökningen därför inte uppfyllde villkoret i artikel 3 c i förordningen som har följande lydelse: Tilläggsskydd inte redan tidigare har meddelats för läkemedlet.

Sedan avslagsbeslutet överklagats har Patentbesvärsrätten i dom den 14 mars 1997 i mål nr 96-110 funnit att läkemedelsförordningen inte är tillämplig på en sådan ansökan om tilläggsskydd som alltjämt var anhängig den 1 januari 1995. I stället skall 13 kap patentlagen i dess äldre lydelse (SFS 1993:1406) tillämpas. Det innebär emellertid ingen ändring i sak. Bestämmelsen i 13 kap 106 § p 4 patentlagen –"Tilläggsskydd skall inte tidigare ha meddelats för den aktiva ingrediensen eller kombination av aktiva ingredienser" – motsvarar sålunda i sak villkoret i artikel 3 c i läkemedelsförordningen.

Den 8 februari 1997 trädde rådets förordning (BC) No 1610/96 avseende tilläggsskydd för växtskyddsmedel i kraft (i det följande kallad växtskyddsmedelsförordningen). Artikel 3. 1 (c) i denna förordning är likalydande med artikel 3 c i läkemedelsförordningen.

Artikel 3 i växtskyddsmedelsförordningen innehåller emellertid ett tillägg (punkt 2) med följande lydelse. "En innehavare av flera patent för samma produkt kan inte beviljas flera tilläggsskydd för denna produkt. Dock kan om två eller flera ansökningar, som avser samma produkt och som härrör från två eller flera patenthavare, fortfarande är föremål för prövning, tilläggsskydd för denna produkt beviljas för var och en av dessa innehavare".

Enligt prop. 1995/96:179 (s. 12) skall de båda förordningarna ges en enhetlig tolkning och ger det nyssnämnda tillägget uttryck för hur det är tänkt att också läkemedelsförordningen skall tolkas i det berörda avseendet.

Av det anförda följer att båda EG-förordningarna medger att skilda patenthavare som var och en har ett patent som täcker en och samma produkt, var för sig erhåller tilläggsskydd för produkten. Att en sådan tolkning gäller också ifråga om artikel 3 c i läkemedelsförordningen har bekräftats av EG-domstolen i utslag den 23 januari 1997 i mål C-181/95. Det saknas anledning tolka 106 § p 4 patentlagen på annat sätt.

Återstår frågan vilken betydelse i målet som skall tillmätas den omständigheten att det ovannämnda tillägget i artikel 3.2 växtskyddsmedelsförordningen kan förstås så att det utgör ett särskilt villkor att de berörda patenthavarnas ansökningar måste vara samtidigt anhängiga. Vad som skulle motivera ett sådant villkor framgår emellertid inte av vare sig förordningens ingress eller dess övriga innehåll och inte heller ger ifrågavarande svenska proposition något klarläggande i detta avseende. Härtill kommer att EG-domstolen i det ovannämnda utslaget angående tolkningen av läkemedelsförordningen konstaterat att denna avser att ge skilda innehavare av grundpatent tilläggsskydd utan någon inbördes rangordning mellan dem, dvs. en patenthavare som uppfyller villkoren för tilläggsskydd har rätt att oberoende av annan sökande erhålla tilläggsskydd. Enligt Patentbesvärsrättens mening utesluter vad EG-domstolen här anfört uppställandet av ett samtidighetsvillkor eftersom ett sådant medför en – dessutom av slumpmässiga omständigheter bestämd – rangordning mellan de berörda patenthavarna. Villkoret får härigenom också, som belysts av klaganden i skrift inkommen den 15 april 1997, oproportionerliga och obilliga konsekvenser i strid med grundläggande rättsprinciper.

Vid angivna förhållanden finner Patentbesvärsrätten att bestämmelsen i 106 § p 4 patentlagen inte utgör hinder för bifall till föreliggande ansökan. Överklagandet skall därför bifallas.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Rune Näsman

Referent

Enhälligt

LC Visa mer Visa mindre