Domstols Målregister

Målet gäller: Sätt för läggning av yttertak och mekaniskt infästningdon vid utövande av sättet

Ink datum: 1991-03-14

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 8601033-7

PRV beslutsdag: 1991-01-11

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: Bricka med försänkt hål för spik.

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: övrigt

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Sydskiffer AB (tidigare: GEBI-Produktion AB, ändr. 94-07-11 IB)

Ombud: Ahlpatent AB (tidigare: Innovationscentralen AB, Ihrman, C B)

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Rube AB, Jan

Ombud: Bergling & Sundbergh AB Patentbyrå, Awapatent AB

Fler Motparter: -

Referat: Yttertak av värmeförseglingsbar duk fästes med bricka med försänkt hål för spik e.dyl. varefter överlappande duk värmeförseglas över brickraden.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN

I besvären vidhåller sökanden sin patentansökan med nya patentkrav inkomna den 1 november 1994.

Invändaren bestrider ändring.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Ansökningen avser dels ett sätt för läggning av yttertak dels en bricka för användning vid läggning av yttertak.

Närmare bestämt avses enligt ingressen till patentkravet 1 ett sätt för läggning av yttertak på hårt underlag, där våder av en värmeförseglingsbar duk av material, som ej är permeabelt för vatten i vätske- eller ångfas, sammanvälles eller sammanvärmes så att en tät skarvrand bildas utefter två närliggande vådkanter, där övre våden täcker en förankringsrad i den underliggande våden och bindemedel mellan våderna ej används.

Likaså avses enligt ingressen till patentkravet 2 en bricka för användning vid läggning av yttertak, där en värmeförseglingsbar duk av material ej permeabelt för vatten skall förankras till ett hårt underlag med spik eller skruv genom en bricka.

Såsom sökanden får förstås är bl.a. följande problem förknippade med den tidigare använda tekniken. Skallen hos den spik eller skruv som en bricka monteras med ger en upphöjning under den övre, brickan täckande våden, vilket kan medföra att skallen trycks ut genom eller försvagar denna våd. Det är därför väsentligt att en så nära som möjligt plan yta erhålles i toppen på den monterade brickan. Vidare kan takmaterialet skjuvas sönder av kanten på brickan om en bricka skär in i materialet. Det är därför också viktigt att den underliggande våden endast spänns mot underlaget.

En lösning på nämnda problem erhålles enligt sökanden genom ett utförande av sätt och bricka i överensstämmelse med vad som anges i den kännetecknande delen av respektive krav.

Vad gäller sättet enligt kravet 1 skall därvid underliggande våd förankras till underlaget med spik och skruv genom brickor med väsentligen centralt hål vars närmast omgivande del är nedsänkt och bildar en grop i upphöjningen över en kant runt brickan, där hålets rand för en obelastad bricka ligger väsentligen över kantens plan och där gropen i sin övre del har en mjuk avrundad övergång i upphöjningen så att spännkraft för fasthållning av underliggande våd erhålles mot brickans rand.

För brickan enligt kravet 2 gäller att den har ett väsentligen centralt hål, vars närmaste omgivning är nedsänkt i brickan och bildar en grop i en upphöjning över en kant runt brickan, där upphöjningen är så vald att hålets rand för en obelastad bricka ligger väsentligen över kanten och där gropen i sin övre del har en mjuk avrundad övergång i upphöjningen.

En bricka av det slag som anges i ingressen till det självständiga patentkravet 2 är förut känd genom den i överklagade beslutet åberopade amerikanska patentskriften 4 467 581. I ett utförande (se fig. 6 och motsvarande textavsnitt) är denna bricka avsedd att tillsammans med underliggande ej vattengenomsläppliga duk täckas av en remsa e.dyl. som kan vara av samma material som duken och genom limning är fäst vid denna. Såsom klart framgår av figuren har brickan ett centralt hål vars närmaste omgivning är nedsänkt i brickan och bildar en grop i en upphöjning över brickans kant (periferi). Såsom vidare framgår (jfr fig. 2, som enligt vad som anges i spalt 3, rad 43-44 avser samma bricka som den som används vid takutförandet enligt fig. 6) ligger hålets rand ostridigt ett stycke över kanten hos brickan då denna är obelastad (jfr spalt 2, rad 64-65). Brickan är avsedd att användas så att den medelst en spik, som slås ned i underlaget och vars huvud därvid uppenbarligen ryms i gropen, spännes mot duken.

Den i kravet 2 angivna brickan kan möjligen anses skilja sig från den genom den ovannämnda amerikanska patentskriften förut kända i ett enda avseende, nämligen vad gäller övergången mellan gropens övre del och upphöjningen som sålunda skall vara mjukt avrundad. Vid den kända brickan torde motsvarande övergång kunna karakteriseras som mera skarp eller kantig. Det har i målet emellertid ej påvisats att ett utförande i detta avseende i enlighet med vad som anges i kravet skulle medföra någon oförutsebar effekt. Skillnaden måste alltså bedömas vara ur patenterbarhetssynpunkt oväsentlig. Det förhållandet att vid den förut kända brickan den perifera kanten kan skära in i duken, att en ringformad fördjupning finns runt den centrala gropen liksom att tätningsmedel eller liknande kommer till användning saknar betydelse vid bedömningen av skillnaderna mellan brickan enligt kravet 2 och den förut kända eftersom brickan sådan den är definierad i kravet ej utesluter att det kan förhålla sig på angivet sätt även vid denna.

Då den i kravet 2 angivna brickan ej skiljer sig väsentligt från vad som visats vara förut känt är den ej patenterbar.

Att vid ett allmänt brukat takläggningsförfarande (se exempelvis den i det överklagade beslutet åberopade rapporten R17:1985 från Byggforskningsrådet, fig. 2.2) enligt ingressen till patentkravet 1 utnyttja en bricka av i kravets kännetecknande del angivet och, i enlighet med vad som utretts ovan, i allt väsentligt förut känt slag innebär ej heller något patenterbart.

Vid denna utgång saknar Patentbesvärsrätten anledning att pröva den i målet väckta frågan om patentkraven har erforderlig motsvarighet i grundhandlingarna och är nog klara.

Björn Pernold Göran Andersson Per-Åke Schulze

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre