Domstols Målregister

Målet gäller: Registrering av varumärket FRANSKT LANTVIN

Ink datum: 1997-07-01

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 95-06504

PRV beslutsdag: 1997-04-25

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Särskiljningsförmåga; Användning

Tekniska sökord: -

Lagrum: 13 § varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: V&S Vin & Sprit Aktiebolag

Ombud: Mahlm, Annelie

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Ordet lantvin i det sökta märket har ansetts beskrivande för vin i klass 33. Märket har därför inte i sig ansetts registrerbart. Utredningen i målet har inte ansetts visa att den bristande särskiljningsförmågan avhjälpts genom användning.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandena.

YRKANDEN M.M.

V&S Vin & Sprit Aktiebolag (Vin & Sprit) har i Patentbesvärsrätten vidhållit sina ansökningar.

Bolaget har här, som det får förstås, till grund för sin talan åberopat att vart och ett av de sökta varumärkena är inarbetade för vin och att de sålunda förvärvat för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för vin.

Till utveckling av sin talan har Vin & Sprit anfört i huvudsak följ-ande.

Vin & Sprit introducerade år 1983 en serie av viner bestående av produkterna FRANSKT LANTVIN, SPANSKT LANTVIN, TYSKT LANTVIN och ÖSTERRIKISKT LANTVIN. Vinerna nådde snabbt betydande positioner i försäljningsstatistiken och behöll sin ställning även efter det att Vin & Sprit hade utökat sitt sortiment av viner i mitten av 1990-talet. Av alla de omkring 2000 olika viner som Vin & Sprit år 1995 tillhandahöll i sitt sortiment låg SPANSKT LANTVIN på 2:a plats, FRANSK LANTVIN på 17:e plats, TYSKT LANTVIN på 28:e plats och ÖSTERRIKISKT LANTVIN på 51:a plats.

Vid bedömning av om ett varumärke är inarbetat måste hänsyn tas till den marknad på vilken märket används. Det innebär bl.a. att gränsen för att inarbetning skall ha uppnåtts inom en betydande del av omsättningskretsen måste sättas lägre på en marknad där det förekommer så exceptionellt många varumärken som när det gäller vin (se Svea hovrätts, Avd. 2, dom den 2 juni 1997 i mål nr 1792/96). Även om märkesorden var för sig i de sökta varumärkena kan anses vara beskrivande för de viner som ansökningarna omfattar, har den omfattande försäljning som ägt rum medfört att märkena i deras helhet blivit inarbetade. De sökta varumärkena har därigenom förvärvat för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för de viner de avser.

DOMSKÄL

En grundläggande förutsättning för registrering av ett varumärke är enligt 13 § varumärkeslagen (VmL) att märket har särskiljningsförmåga för de varor som märket avser. Vid bedömning av om ett varumärke har särskiljningsförmåga skall enligt denna bestämmelse hänsyn tas till alla omständigheter och särskilt till den omfattning och den tid varumärket varit i bruk. En ytterligare förutsättning för registrering är att det inte finns något sådant hinder mot registrering som anges i 14 § första stycket 1-9 VmL. Sådant hinder finns bl.a. om märket är ägnat att vilseleda allmänheten (2) eller om märket på annat sätt strider mot lag eller författning (3).

I flera av de vinproducerande länderna i Europa används särskilda beteckningar för bordsviner av högre kvalitet, vilka på svenska översätts med "lantvin". Exempelvis används i Tyskland beteckningen ”landwein", i Frankrike och Luxemburg "vin de pays" och i Italien "vino tipico" (för vin med ursprung i Bolzano respektive Val d'Aosta används dock ”landwein" respektive ”vin de pays"). Angående användningen av dessa begrepp, se bl.a. artikel A.2 b i bilaga VII till rådets förordning (EEG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin. I Sverige används beteckningen "lantvin" också i dagligt tal för att ange att fråga är om ett enklare vin. De sökta varumärkena FRANSKT LANTVIN m.fl. är vid dessa förhållanden, såsom Patentverket anfört, som sådana i hög grad beskrivande för de varor som märkena avser.

Kravet på särskiljningsförmåga innebär enligt rådande praxis att varumärket skall kunna fungera som kännetecken för de varor som märket avser och är inte beroende av vilket intresse som finns av att även i fortsättningen låta den beteckning som det är fråga om vara tillgänglig för att brukas av andra, jfr EG-domstolens dom den 4 maj 1999 i de förenade målen C-108 och 109/97 (CHIEMSEE-fallet), punkterna 46 och 48. Även varumärken som är i hög grad beskrivande för de varor som märkena avser kan följaktligen förvärva särskiljningsförmåga genom att de används på marknaden.

Vid prövning av om ett varumärke har förvärvat sådan särskiljningsförmåga skall en helhetsbedömning göras av alla omständigheter som kan visa att varumärket fungerar som ett indivi-dualiseringsmedel för de varor det avser (CHIEMSEE-fallet, 49). Hänsyn kan därvid tas till bl.a. den marknadsandel som varumärket innehar, hur ofta, hur länge och på hur stort geografiskt område detta varumärke har brukats, hur stora investeringar som har gjorts för att saluföra det, den andel av omsättningskretsen som tack vare varumärket kan ange att varan kommer från ett visst företag samt yttranden från handelskammare och andra yrkessammanslutningar (CHIEMSEE-fallet, 51).

Under alla förhållanden skall ett varumärke anses ha förvärvat särskiljningsförmåga om det blivit känt inom en betydande del av omsättningskretsen (CHIEMSEE-fallet, 52). Kravet på kännedom för att ett varumärke skall anses ha förvärvat särskiljningsförmåga sammanfaller härigenom med kravet på kännedom enligt 2 § tredje stycket VmL för att ett märke skall anses vara inarbetat, se vidare SOU 2001:26 s. 234 f. Enligt Patentbesvärsrättens mening medför dock inte den omständigheten att det förekommer många varumärken på en marknad att gränsen för vad som utgör en betydande del av omsättningskretsen skall sättas lägre än annars.

Enligt vad utredningen visar har de viner som Vin & Sprit tillhandahållit under de sökta varumärkena tidvis varit bland de mest sålda i Sverige. Särskilt det vin som sålts under varumärket SPANSKT LANTVIN har sålunda åtminstone i mitten av 1990-talet haft en framträdande position på marknaden. Uppgifter om försäljningsstatistik av detta slag är i och för sig relevanta vid prövning av ett märkes användning på marknaden. Ensamma för sig utgör de emellertid ett tämligen knapphändigt underlag vid bedömning av ett märkes särskiljningsförmåga. I vart fall förhåller det sig så vid bedömning av särskiljningsförmågan hos i hög grad beskrivande beteckningar som de nu aktuella. Av särskild betydelse är att sådana uppgifter inte säger något om hur beteckningar av detta slag används eller uppfattas.

Av de uppgifter som Vin & Sprit åberopat framgår sålunda inte hur beteckningarna FRANSKT LANTVIN m.fl. används på marknaden. Det kan följaktligen inte uteslutas att beteckningarna på marknaden används i sin beskrivande betydelse. Enbart de i målet åberopade uppgifterna kan därför inte läggas till grund för någon säker slutsats om att beteckningarna uppfattas som kännetecken. Med hänsyn härtill kan det inte anses visat att FRANSKT LANTVIN m.fl. uppfattas som kännetecken för vin med ett visst kommersiellt ursprung.

Vid denna bedömning prövar inte Patentbesvärsrätten om det föreligger något hinder mot registrering av de sökta märkena enligt 14 § första stycket 1-9 VmL.

Per Carlson Jeanette Bäckvall Stig Bragnum

Referent

Enhälligt

LC

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 5 (Formulär B)

Visa mer Visa mindre