Domstols Målregister

Målet gäller: Upphävande av patent på vevsläng samt sätt för framställning därav.

Ink datum: 1997-08-19

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 8803022-6

PRV beslutsdag: 1997-06-25

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Firma Andreas Stihl

Ombud: Bengt Nyberg Dr. Ludwig Brann Patentbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Kioritz Corp

Ombud: Awapatent AB

Fler Motparter: -

Referat: En vevsläng innefattande en vevarm med ett hål och en vevtapp med en ände för presspassning in i hålet har i friktionshöjande syfte ett tunt lager av magnetit (Fe3O4) På åtminstone en av de samverkande ytoma i presspassningen. Enligt sättet för framställning av vevslängen anbringas ett magnetit skikt på åtminstone en av ytorna varefter änden presspassas in i hålet. Trots att det tillhör känd teknik att i friktionshöjande syfte anbringa oxidationsprodukter av materialet på de samverkande ytorna av ett krympförband (men ej vid pressförband) liksom att oxidationsprodukter av detta slag kan utgöras av bl.a. magnetit har hinder för patent ej ansetts föreligga.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN

I överklagandet yrkar invändaren att Patentverkets beslut att upprätthålla patentet undanröjs och att patentet upphävs.

Patenthavaren vidhåller patentet med nya patentkrav inkomna den 29 juni 1998 och bestående av ett självständigt krav 1 avseende en vevsläng med ett därtill anslutet osjälvständigt krav 2 samt av ett självständigt krav 3 avseende ett sätt för framställning av en vevsläng. Patenthavaren yrkar därvid att patentet skall upprätthållas i första hand på grundval av de nya kraven 1-3 och i andra hand på grundval av det nya metodkravet 3 och ett nytt anordningskrav innefattande samtliga särdrag från de ingivna kraven 1 och 2.

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet utan upprätthåller patentet med de nya patentkraven i enlighet med förstahandsyrkandet, vilka patentkrav ingivits i nyutskrift inkommen 8 december 1998 och med en samtidigt inkommen ny beskrivning samt med patentets ritningsfigurer.

SKÄL

Av förevarande patent, som av Patentverket upprätthållits i oförändrad lydelse och som innefattar enbart två patentkrav, båda avseende en vevsläng och identiska med kraven 1 och 2 i den av sökanden till Patentbesvärsrätten ingivna nya kravuppsättningen, framgår bl.a. följande.

Det är känt att en vevsläng för användning i en förbränningsmotor framställs genom att en vevtapp bringas i ingrepp med en vevarm genom presspassning. För att kompensera för den kraft som erfordras för sammanfogningen anordnas ett tunt skikt, såsom en kopparplätering, över vevtappens och vevarmens presspassningsytor vilka bringas i kontakt med varandra när de sammanfogas. Spelet mellan presspassningsytorna fylls således med ett tunt skikt för ökande av friktionskoefficienten däremellan och för ökning av passningstätheten hos vevtappens presspassning mot vevarmen så att ett ökat vridmoment erhålles.

Denna metod uppvisar följande problem. Även om man kan öka vridmomentet genom att öka presspassningens passningstäthet föreligger en begränsning eftersom det finns risk för att det skall uppstå en för stor deformation eller ett brott hos delarna. Det har också varit nödvändigt att bearbeta varje del med en extremt hög precision.

Det är därför ett ändamål hos föreliggande uppfinning att lösa detta problem hos den kända tekniken.

En vevsläng enligt förevarande uppfinning konstrueras på ett sådant sätt att ett tunt skikt av Fe3O4 (magnetit) framställs över åtminstone den ena av innerytan hos ett i vevarmen upptaget hål och en ände hos vevtappen varefter vevtappens ände presspassas in i det i vevarmen upptagna hålet. När vevtappens ände presspassas in i hålet i vevarmen anbringas det tunna skiktet av Fe3O4 mellan ytorna så att friktionskoefficienten däremellan ökar. Därför kan vridmoment ökas. Det är således möjligt att stadigt sammanfoga vevtappen och vevarmen utan att öka passningstätheten till den nivå som erfordras i den kända metoden. Om vridmomentet ej behöver ökas i större utsträckning kan presspassningens passningstäthet reduceras i förhållande till den kända metoden. Måttoleranserna ökar därmed och en enkel hopsättning kan uppnås.

Kraven 1 och 3 av de nya till Patentbesvärsrätten ingivna patentkraven har följande lydelse:

1. Vevsläng, innefattande en vevarm med ett hål samt en vevtapp med en ände för presspassning in i nämnda hål, kännetecknad av att ett tunt Fe3O4 -skikt (magnetit) är framställt över åtminstone den ena av innerytan hos hålet och den yttre periferiytan hos nämnda ände, och att vevslängen är så anordnad att nämnda ände hos vevtappen är presspassad in i det i vevarmen utformade hålet.

3. Sätt för framställning av en vevsläng, vilken innefattar en vevarm med ett hål samt en vevtapp med en ände, kännetecknat av åtgärderna att framställa ett tunt Fe3O4 -skikt (magnetit) över åtminstone den ena av innerytan hos hålet och den yttre periferiytan hos nämnda ände och att sedan presspassa nämnda ände in i nämnda hål.

Invändaren har som grund för sitt yrkande hävdat att vevslängen enligt patentet är en för fackmannen närliggande tillämpning av känd teknik, alternativt – som det får förstås – att den inte kan anses vara ny. Till stöd härför har invändaren i Patentverket och Patentbesvärsrätten hänvisat till och ingivit kopior av följande publikationer:

1. G. Niemann, Maschinenelemente, Erster Band, 2. Neudruck, Springer-Verlag Berlin/Göttingen/Haidelberg 1955, sid 281-286.

2. Lueger Lexikon der Technik, Band 3 Werkstoffe und Werkstoffprüfung, Deutsche Verlags-Anstalt Stuttgart (tryckår 1971 enl. invändaren), sid 797.

3. Ullmanns Encyklopädie der technischen Chemie, 4. Auflage, Band 10, Verlag Chemie, Weinheim/Bergstr. (tryckår 1978 enl. invändaren), sid 421-423.

4 DE, A1, 3521667.

5. G.E. Meijer, Maskinelement, Förlagsaktiebolaget Västra Sverige Göteborg (tryckår 1962 enl. invändaren), sid 121-122.

6. Lueger Lexikon der Technik, Band 3 (tryckår 1961 enl . invändaren), sid 551 och 568.

Vad gäller sättet för framställning av en vevsläng som gjorts till föremål för patentkrav först i Patentbesvärsrätten har invändaren, som beretts tillfälle att yttra sig över detta, inte låtit höra av sig.

I sin följande bedömning kommer Patentbesvärsrätten att pröva de av invändaren gentemot den i kraven 1 och 2 angivna vevslängen åberopade omständigheterna även med avseende på sättet enligt kravet 3.

Patentbesvärsrätten noterar inledningsvis att patentkraven genom det i Patentbesvärsrätten tillagda kravet 3 ändrats i så motto att ytterligare en kategori tillkommit. Enligt rättens mening har i förevarande fall patentkraven därigenom dock inte ändrats så att patentskyddets omfattning utvidgats.

Vad härefter gäller frågan om bristande nyhet hos vevslängen konstaterar Patentbesvärsrätten följande. Innebörden av uppgiften i patentkravet 1 - - - "ett tunt Fe3O4 -skikt (magnetit) är framställt - - - - -hos nämnda ände, - - - -" måste – tolkad med ledning av vad som framgår av beskrivningen – otvetydigt vara att nämnda skikt är framställt och anbringat redan innan sammanpressningen av vevarm och vevtapp. Den omständigheten att s.k. passningsrost kan uppkomma i dynamiskt belastade förband sedan de framställts och att sådan rost kan uppträda i form av magnetit, vilket invändaren med hänvisning till referens nr 6 gjort gällande, och att därför en vevsläng enligt ingressen till kravet 1 efter en tids användning kan komma att uppvisa ett magnetitskikt mellan sina förbandsdelar saknar därför relevans i förevarande sammanhang. Vevslängen enligt kravet 1 uppfyller därför kravet på nyhet. – Då vidare av kravet 3 klart framgår att magnetitskiktet framställs redan före sammanpressningen är inte heller nyheten hos sättet föregripen. – Det skall här också framhållas att vad som anges i såväl kravet 1 som kravet 3 ostridigt är nytt i förhållande till vad som framgår av var och en av referenserna nr 1-5.

Vad slutligen gäller frågan om vevslängen enligt kravet 1 och sättet för framställning av en vevsläng enligt kravet 3 endast utgör för fackmannen närliggande tillämpningar av känd teknik bör enligt Patentbesvärsrättens mening i första hand följande beaktas:

Genom referens nr 4 är förut känt att framställa en vevsläng av en vevarm och en vevtapp genom att presspassa en ände av vevtappen in i ett hål i vevarmen till ett pressförband. Det framgår emellertid inte att något friktionshöjande skikt eller dylikt av något slag på någon av ytorna hos tappens ände eller vevarmens hål kommer till användning.

Referens nr 1 behandlar friktionsförband mellan en hylsformig och en axelformig del. Såväl krympförband som pressförband beskrivs härvid. Enligt vad som anges kan vid krympförband, där alltså förbandets delar fixeras till varandra genom att den hylsformiga delen utvidgas och/eller den axelformiga delen krymps, friktionskrafterna ökas om oxidationsprodukter (Zunder) av det material delarna består av eller kornformigt slipmedel anordnas mellan delarna. Det sägs eller antyds däremot ingenting om något liknande arrangemang vid pressförband.

Av referens nr 2 framgår bl.a. att korrosionsprodukter som uppstår genom oxidation vid hög temperatur (Zunder) är särskilt bekant vid järn och stål. Som exempel bland andra nämns Fe3O4.

Referens nr 5 behandlar tryckoljeförband, d.v.s. förband där olja under tryck kan införas mellan förbandsdelarna för att sänka friktionen vilket medger enkel montering och demontering. Det framgår att det är möjligt att öka friktionen genom att före monteringen bestryka den ena ytan med olja innehållande finkornig smärgel.

I referens nr 3 redogörs för olika järnoxider bl.a. Fe3O4 samt för framställning och användning av dessa.

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

Utgångspunkten för patentet är en vevsläng som framställs genom att en ände av en vevtapp genom presspassning bringas i ingrepp med ett hål i en vevarm och där ett tunt skikt, exempelvis en kopparplätering, är anbringad på presspassningsytorna för att ett ökat vridmoment skall kunna erhållas. Denna teknik är enligt rättens bedömning också den som kommer uppfinningen närmast.

Fackmannen som står inför uppgiften att lösa de angivna problemen vid en sådan vevsläng kan inte vare sig ur referens nr 4 eller referens nr 1 – vilka i och för sig får anses ha vissa beröringspunkter med patentet – utläsa någon information som leder honom i riktning mot eller fram till den i patentkraven 1 respektive 3 föreslagna lösningen. Den förstnämnda avser visserligen en vevsläng men saknar varje uppgift om något skikt av det ena eller andra slaget på presspassningsytorna. Den andra beskriver visserligen hur friktionskrafterna mellan delar i ett friktionsförband kan ökas med hjälp av oxidationsprodukter men avser ett krympförband, som när det gäller just montering måste anses vara av ett helt annat slag än ett pressförband, och saknar dessutom närmare information om oxidationsproduktens beskaffenhet.

Att referens nr 5, som avser ett tryckoljeförband där finkornig smärgel används som friktionshöjande medel, saknar relevans när det gäller att finna lösningen på problemet får anses vara uppenbart liksom också att samma bedömning måste gälla för referenserna nr 2 och 3 i sig.

Vid angivna förhållanden och då det inte finns anledning att betvivla att de nya kraven 1 respektive 3 anger en lösning på det angivna problemet får dessa krav anses definiera uppfinningar som uppfyller villkoren för patenterbarhet. Det finns därför inget hinder för att patentet upprätthålles i enlighet med patenthavarens förstahandsyrkande. Överklagandet skall därför ej bifallas.

Björn Pernold Göran Andersson Rune Näsman

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre