Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 97-607

Beslutsdatum: 1998-06-10

Lagakraft: 1998-08-10

Målet gäller: Upphävande av patent på babytillsats för kundvagnar.

Ink datum: 1997-09-10

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9501970-9

PRV beslutsdag: 1997-07-11

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Öppet utnyttjande; Bevisfrågor

Tekniska sökord: -

Lagrum: 1 § 1 st, 2 §, 25 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: KL

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: KO

Ombud: Lundgren, Ragnar Rydin & Carlsten Advokatbyrå AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser en babytillsats för kundvagnar. Invändningen grundas på att 1) invändaren har bättre rätt till uppfinningen än patenthavaren 2) uppfinningen blivit känd genom åtgärder av invändaren, bl.a. genom att en prototyp provats i kundvagnar stående utanför en butik. Provningen har tagit högst 5 min. I det senare avseendet har bevisningen (muntlig) ansetts behöva vara sådan att det - i avsaknad av möjlighet för patent- havaren att åberopa motbevisning - inte finnes något som helst tvivel om att provningen skett på ett sådant sätt att om en utomstående varit på plats denne kunnat utan svårighet uppfatta prototypens utformning och användning. Vittnesbevisningen i målet har inte bedömts uppfylla dessa förutsättningar. I bättrerättsfrågan har parternas vittnesbevisning ansetts avgörande till invändarens nackdel.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDE M.M.

Invändaren vidhåller sitt yrkande att patentet skall upphävas och har i Patentbesvärsrätten preciserat yrkandet så att, i motsvarighet till de i invändningen angivna grunderna, patent skall upphävas dels därför att invändaren har bättre rätt till uppfinningen

än patenthavaren och att denne således enligt 1 § 1 st patentlagen inte förfogar över uppfinningen sådan den anges i patentkraven 1, 9 och 12. Dels har uppfinningen i motsvarande delar blivit känd på sätt som avses i 2 § 2 st patentlagen genom åtgärder som vidtagits av invändaren före patentansökningsdagen.

Patenthavaren bestrider ändring och har för det fall Patentbesvärsrätten skulle finna att hävningsgrund enligt 2 § 2 st föreligger hävdat att de av invändaren åberopade åtgärderna utgör sådant missbruk och har vidtagits inom sådan tid som avses i samma paragrafs femte stycke till följd varav de inte utgör grund för upphävande av patentet.

Parterna har förklarat sig införstådda med att Patentbesvärsrätten, trots att Patentverket i överklagade beslutet underlåtit att pröva de omständigheter i invändningen som hänför sig 1 § 1 st patentlagen, utan föregående återvisning till verket för avhjälpande av detta handläggningsfel, prövar målet i denna del.

I målet har hållits muntlig förhandling, varvid muntlig bevisning upptagits.

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet vilket innebär att patentet fortsätter gälla.

SKÄL

Av utredningen framgår bl.a. följande. Invändaren KL var vid tidpunkten för den i målet aktuella uppfinningens tillkomst innehavare av den enskilda firman KL:s Legomontage, vars verksamhet han startade den 1 mars 1993 med Cato Corneliussen som anställd. Under hösten 1993 upplevde KL som familjefar med en i juni samma år född dotter svårigheter med att för så små barn använda de barnsitsar som vanligen finns i butikers kundvagnar. Han fick då idén att konstruera en särskild babytillsats för placering i kundvagnens ordinarie barnsits. En prototyp för en sådan tillsats utarbetades (i det följande benämnd prototyp 1). Denna hade formen av en benlös stol som var avsedd att stödja mot barnsitsens bottenplatta och stolens sittyta innefattade partier eller tungor avsedda att sträcka sig ut genom barnsitsens benöppningar och genom en nedvinkling gripa om det tvärgående stag som bildar benöppningarnas nedre kant.

KL kontaktade därefter en NK vid stiftelsen Eda Företagscentrum och erhöll därigenom hjälp med att överföra prototypen i ritningsform, vilket ledde till att sådana ritningar togs fram under februari 1994. KL vände sig därefter åter till NK för att få hjälp med marknadsundersökning, ekonomisk kalkyl, m.m. NK föreslog då KO, dvs. KLs motpart i förevarande mål och fram till 31 januari 1994 projektanställd på Eda Företagscentrum, som lämplig för uppgiften. KO utarbetade en projektbeskrivning och hjälpte vidare KL med en ansökan till Utvecklingsfonden i Värmland om ekonomiskt stöd. Denna ansökan ifrågasattes dock av fonden med hänvisning till att en babytillsats liknande KLs redan skulle finnas i en butik i en närbelägen ort. KL och KO besökte därför gemensamt butiken den 8 juni 1994 men fann att tillsatsen bestod av en bilbarnstol med fast montering ovanpå kundvagnen till skillnad från KLs löstagbara stol för placering nere i vagnens barnsits. Butiksföreståndaren framhöll vid besöket emellertid att bilbarnstolstillsatsen på butikens vagnar var särskilt lämplig för mycket små barn eftersom monteringen medförde en liggande ställning för barnet. KL och KO insåg att prototyp 1 med dess sittställning inte tillgodosåg denna aspekt och problemet diskuterades därför under hemresan.– Vad gäller det fortsatta händelseförloppet har parterna redovisat skilda och oförenliga ståndpunkter. KL hävdar sålunda att han inom ca en vecka efter butiksbesöket med hjälp av Corneliussen tog fram en andra prototyp (2) med ett förlängt främre parti som delats upp genom en längre slits för att medge två olika placeringar av tillsatsen, den ena med de förlängda främre delarna vilande mot vagnens ovansida, den andra med de genom slitsen åtskilda båda främre delarna utskjutande genom vars sin av de med vertikala stag i vagnskorgen sinsemellan åtskilda resp benöppningarna och med tillsatsens ryggstöd i båda lägena vilande mot barnsitsens bakre ovankant; alltså ett utförande i sak överensstämmande med det i föreliggande patents krav 1 angivna. KO har enligt KL sett denna prototyp vid besök hos honom i anslutning till prototypens färdigställande. KO vidgår att han visserligen fått se en prototyp hos KL som tillkommit efter butiksbesöket den 8 juni och att denna haft ett förlängt benparti men att detta parti varit helt i tvärled och inte uppdelat genom någon slits. Det har f.ö. också funnits stödben utgående från tillsatsens undersida ned mot bottenplattan. Enligt KO var KLs avsikt att åstadkomma en särskild liggtillsats som skulle tjäna som komplement till prototyp-1-utförandet. KO hävdar att det istället var han som någon vecka efter butiksbesöket fick idén till att genom "bentungeutformningen" möjliggöra en användning för såväl sitt- som liggläge varvid han omedelbart gjort preliminära skisser för en sådan utformning. Han sände därefter den 21 juni – i enlighet med i målet ingiven kopia, bilaga 5 till KOs bemötande 1997-03-20 av invändningen –på grundval av bearbetade skisser ett uppdrag till Patentverkets uppdragsenhet i avsikt att klarlägga förutsättningarna för mönsterskydd. Han visade skisserna för KL på ett tidigt stadium och i varje fall inte senare än i början av juli samt föreslog KL att projektet skulle inriktas på detta utförande istället för på prototyp 1. KL förklarade sig dock inte tro på ett sådant utförande med angivande av att detta var förenat med bristande hållfasthet och tillverkningsförutsättningar.

Vid en kontakt som KO därefter tog med Utvecklingsfonden beslöts att KL och KO på fondens bekostnad skulle utröna eventuella mönster- eller patenteringsmöjligheter, och fonden anvisade härför Magnus Hynell Patenttjänst AB. Den 4 juli besökte de gemensamt patentingenjören Magnus Hynell. Enligt KO handlade besöket om skyddsmöjligheterna för båda prototyperna. KO hänvisar därvid även till det skriftliga utlåtande som Hynell avgav efter besöket (bilaga 4 till Lundells invändningsskrift). KL däremot hävdar att mötet med Hynell endast rörde prototyp 1 och att prototyp 2 överhuvudtaget inte omnämndes. Till mötet hade på inråden av KO medtagits endast prototyp-1-modellen. KL hävdar vidare att syftet med mötet var att kartlägga vilka utföranden av babytillsatser som redan kunde finnas och som kunde påverka marknadsintresset, däremot inte att utröna skyddsmöjligheterna.

Motsättningarna mellan parterna ifråga om upphovsmannaskapet till prototyp 2 och dess roll i projektet blev under senare delen av 1994 allt tydligare. KO sökte själv den 13 januari 1995 mönsterskydd i enlighet med de skisser han tidigare upprättat i juni 1994 och gav den 30 maj 1995 in ansökningen om förevarande patent, i båda fallen utan anlitande av patentombud. KL ansökte den 19 juli 1995 om mönsterskydd för sin prototyp 2 och fick då besked av Patentverket att registreringshinder förelåg genom den tidigare mönsterskyddsansökningen av KO. Enligt KL hade KO gjort sina ansökningar utan att upplysa KL om dessa.

CC, som hörts som vittne på begäran av KL, har lämnat i huvudsak följande uppgifter. Han arbetade hos KL under 1993 och fram till någon gång i juli 1994, då han blev sjukskriven och därefter sjukpensionerad p.g.a. ryggskada. Han hjälpte KL med att tillverka en babytillsats i wellpapp som skulle användas i en barnsits i en kundvagn. Den kunde inta två lägen, ett ovanpå barnsitsen och ett där den främre änden sköt ut genom benöppningarna i barnsitsen. Det möjliggjordes genom att en lång slits gjorts i den främre delen. Arbetet hade troligen utförts under våren 1994 och därefter hade arbetet med en prototyp för enbart sittställning påbörjats. Ett antal kundvagnar hade lånats in från närbelägna butiker för utprovning i KLs lokaler så att utprovningen av de olika utförandena skulle kunna ske utan insyn och det saknades anledning för utomstående att besöka den aktuella lokalen. Däremot hade KO tillträde dit och hade även sett utförandet med kombinerad sitt- och liggläge. Utom i KLs lokaler hade detta utförande provats i kundvagnar som hörde till en butik som låg på andra sidan den närbelägna norska gränsen. KL och CC hade i den förres bil tagit med sig wellpappmodellen och, när de kom fram till butiken, snabbt provat modellen på kundvagnar som stod utanför butiken, det senare i syfte att undvika att butikspersonalen skulle kunna uppfatta konstruktionen. Besöket hade gjorts så kort som möjligt och varat högst fem minuter.

Magnus Hynell, som hörts som vittne på begäran av KO, har genom sin utsago bekräftat att prototyp-2-utförandet behandlats i KLs närvaro vid mötet hos honom den 4 juli och att han uppfattat Ohlson som upphovsman till detta utförande. Diskussionen skedde i anslutning till ett antal skisser som medförts till mötet vilka han identifierar som överensstämmande med av KO i målet ingivna skisser enligt aktbilaga 28.

Mot bakgrund av vad som sålunda och i övrigt framgår av utredningen gör Patentbesvärsrätten följande bedömning, varvid rätten först prövar frågan om KO är ensam berättigad till uppfinningen.

Det bör till en början erinras om att det är KL såsom invändare som primärt har bevisbördan i målet. I innehavsfrågan måste han alltså kunna styrka att patentet meddelats fel person, dvs. att annan person än KO är berättigad till uppfinningen eller i vart fall till del av uppfinningen och att det inte heller är fråga om s.k. dubbeluppfinnande, således att det i förevarande fall inte är sannolikt att KO och KL oberoende av varandra kan ha kommit fram till samma uppfinningstanke.

Vid en bedömning av om KL är att anse som berättigad till uppfinningen eller till del däri måste först övervägas hans påstående att prototyp 2 har sitt ursprung i prototyp 1 och att redan denna första prototyp hade bentungor. KO skulle därför, får KL antas mena, ha fått uppslaget till bentungor från prototyp 1. Enligt Patentbesvärsrättens mening är dock syftet med de bentungor som förekommer på typ 1 ett helt annat än syftet med de avsevärt längre bentungorna på prototyp 2, och typ-1-utformningen kan knappast anses ge fackmannen tillräckligt incitament att förlänga bentungorna i syfte att möjliggöra en användning av tillsatsen i såväl liggställning som sittställning. Det går i vart fall inte i efterhand med vetskap om prototyp 2 att med tillräcklig säkerhet göra den bedömningen att KO dragit nytta av sin kännedom om bentungorna hos prototyp 1. Släktskapet med denna får därför anses otillräckligt för att visa att KL är berättigad till meduppfinnarskap ifråga om patentet.

När det sedan gäller frågan om KO för sin patentansökan otillbörligt utgått från KLs prototyp 2 framstår parternas redogörelser för händelseförloppet tagna var för sig med beaktande också av åberopad skriftlig bevisning som i huvudsak trovärdiga. Avgörande blir därför den muntliga bevisning som upptagits i målet. Hynells vittnesuppgifter motsäger därvid KLs utsago i ett väsentligt avseende, nämligen ifråga om KLs påstående att prototyp-2-utförandet inte alls diskuterats vid besöket hos Hynell den 4 juli. Lundell har visserligen kunnat ifrågasätta Hynells trovärdighet som vittne genom att denne, trots att han inför förhöret förnekat att han står i något beroendeförhållande till KO, på fråga från KL fått medge att hans patentbyrå åtagit sig uppdraget att handlägga KOs internationella och europeiska patentansökningar avseende förevarande uppfinning. Det framstår emellertid som föga sannolikt att Hynell såsom professionellt patentombud skulle äventyra sin verksamhet genom att under ed lämna oriktiga uppgifter. Hynells uppgifter framstår dessutom som trovärdiga med beaktande av att KL inte angett någon rimlig anledning till varför han inte själv redogjorde för prototyp 2 under mötet. En sådan redogörelse borde för det fall KO skulle ha förtigit existensen av prototyp 2 eller idén bakom denna ha varit angelägen ur KLs synpunkt eftersom han säger sig ha uppfattat syftet med mötet vara att kartlägga om det fanns några kända babytillsatser som kunde ha betydelse för bedömningen av babytillsatsprojektets marknadsintresse. Och innehållet i den rapport som Hynell, enligt dennes datering, sände till KL en dryg månad efter besöket utesluter inte att även prototyp 2 varit på tal vid mötet.

Genom CCs utsago, vars riktighet det på denna punkt inte finns anledning ifrågasätta, är det i och för sig styrkt att en modell i överensstämmelse med prototyp 2 tagits fram av KL och CC under den tid denne var anställd hos KL. CC har emellertid inte kunnat precisera tidpunkten härför och är heller inte säker på huruvida han lämnat sin tjänst i början av juli 1994 eller senare under denna månad. Att hans tidsuppfattning överhuvud taget är osäker framgår också av att han med bestämdhet uppgivit att prototyp 2 utarbetats innan prototyp 1 togs fram. KL har emellertid med hänvisning till bevarade löneutbetalningsbesked uppgett att CC arbetade hos honom hela juli månad ut. KLs uppgift att prototyp 2 tagits fram inom ca en vecka efter butiksbesöket styrks alltså inte av CCs utsaga. Bevisningen styrker heller inte att prototyp 2 funnits hos KL före vare sig den tidpunkt då KO sände sitt uppdrag till Patentverkets uppdragsenhet eller Hynellbesöket den 4 juli.

Den bevisning KL åberopat räcker sålunda inte för att övertygande visa att KO hämtat uppfinningsidén sådan den kommer till uttryck i patentkrav 1 från KLs prototyp 2 eller på annat sätt härlett uppfinningen från KLs arbete. Motsvarande bedömning gäller ifråga om utföringsformerna enligt patentkraven 9 och 12 vilka KL hävdar också ha härletts ur hans konstruktion.

Det är vidare ostridigt att det inte ingick i KOs arbetsuppgifter att bistå KL med utveckling av babytillsatsens konstruktion och inte heller eljest är visat att det funnits något avtalsförhållande dem emellan på vilket KL kunnat grunda rättighetsanspråk på tekniska insatser som KO själv kan ha åstadkommit.

Vid angivna förhållanden har det inte förelegat hinder enligt 1 § 1 st patentlagen för att meddela patentet.

Återstår att avgöra huruvida KL visat att hinder enligt 2 § patentlagen förelegat, varvid frågan främst gäller huruvida KL omgett sina kontakter med Eda Företagscentrum samt arbetet med prototyp 2 och provningen av denna med sådan sekretess som förhindrat uppkomsten av patenträttslig nyhetsskada. Det är då först att konstatera att det av KO åberopade s.k. missbruksundantaget i paragrafens femte stycket överhuvud inte är tillämpligt på den aktuella situation. KO har sålunda inte styrkt vare sig att de av KL avsedda åtgärderna inträffat inom sex månader före patentansökningsdagen eller att de inneburit sådant missbruk som avses i bestämmelsen.

Vad därefter avser KLs talan ifråga om den påstådda nyhetsskadan är den delvis motsägelsefull. Sålunda har han vid den muntliga förhandlingen i målet hävdat att han vid kontakten med Eda Företagscentrum åsyftat sekretess endast såtillvida att hans uppslag inte skulle spridas till butiksinnehavare eller andra intressenter. Däremot var hans tanke inte att söka patent eller mönsterskydd och han hade därför inte eftersträvat en så sträng sekretess som då skulle behövas. Det var först sedan motsättningarna mellan honom och KO blivit tydligare under senare delen av 1994 som tanken på sådant skydd väcktes. Dessa uppgifter motsägs emellertid av vad KL uppgett i sin egenhändigt nedtecknade, den 18 september 1997 daterade och till rätten därefter ingivna redogörelse för händelseförloppet. Enligt denna begärde han vid den kontakt med Eda Företagscentrum som ledde till KOs inkoppling även hjälp med eventuellt patent- eller mönsterskydd och angav i anslutning härtill att arbetet förutsattes ske under sekretess. Det framstår också som osannolikt att Eda Företagscentrum skulle ha omgett projektet med öppenhet, och KO har försäkrat att han för sin del iakttagit erforderlig sekretess. CCs utsago motsäger vidare att nyhetsskada har uppkommit genom prototyparbetet i KLs lokaler. Slutligen uppkommer fråga om den av KL påstådda öppna provningen av prototyp 2 som uppges ha skett i kundvagnar stående öppet utanför en butik konstituerar nyhetshinder trots att provningen endast utförts under en kort tidsrymd, enligt CC under högst fem minuter, och utan att det klarlagts att någon butikskund eller annan utomstående person iakttagit händelsen. De stränga rättsteoretiska principer som ligger till grund för 2 § patentlagen torde i och för sig tala mot att undantag från nyhetsregeln görs p.g.a. sådana omständigheter, och paragrafens grunder utesluter att inverkan av de faktiska omständigheterna avvägs enligt proportionalitetsprincipen. Provningen utanför butiken utgjorde heller inte sådan nödvändig utprovning inför patentansökan som tillåts enligt praxis. Å andra sidan bör beaktas att patenthavaren i en situation som den nu aktuella med så udda omständigheter helt saknar möjlighet att ta fram motbevisning. Detta leder till att bevisningens utförlighet och tillförlitlighet måste vara sådan att det inte kan råda något som helst rimligt tvivel om att provningen skett under sådana omständigheter att om en utomstående person varit på plats denne utan hinder hade otvetydigt kunnat uppfatta prototypens utformning och användning. Patentbesvärsrätten finner att dessa förutsättningar inte är uppfyllda ifråga om den påstådda öppna provningen.

KL har således inte heller övertygande visat att de omständigheter han åberopat är av sådant slag att de utgör hinder enligt 2 § patentlagen. Överklagandet kan därför inte bifallas.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre