Domstols Målregister

Målet gäller: Framställning enligt 72 § PL

Ink datum: 1998-01-26

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 95401056.7

PRV beslutsdag: 1997-11-17

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: PL 72 §

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: L'Oreal

Ombud: Albihns Patentbyrå Stockholm AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Mot bakgrund av bland annat den i PBR ingivna utredningen om bevakningssystemet, såsom förfarandet vid fristnoteringar m.m. fann PBR att det i målet inträffade fristöverskridandet framstod som en sådan enstaka olyckshändelse i ett normalt väl fungerande system som beror på den mänskliga faktorn och som det skulle ha varit svårt att med rimliga medel skydda sig mot.

Referat fortsättning : -

Text: RÄTTENS AVGÖRANDE

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och förklarar att för sent ingiven översättning och tryckningsavgift skall anses inkommen i rätt tid.

YRKANDE M.M.

Patenthavaren har i Patentbesvärsrätten vidhållit framställningen om förklaring enligt 72 § patentlagen och därvid anfört att på grund av ombudsbyråns handläggningsfel, som skall ses som ett isolerat misstag i ett annars väl fungerande bevakningssystem, blev den ultimativa fristen, den 11 december 1996, aldrig införd i fristboken, vilket är den grundläggande orsaken till fristöverskridandet i målet.

Till utvecklande av sin talan har patenthavaren anfört bl.a. följande. Som framgår av Patentverkets beslut fick ombudsbyrån den 12 augusti 1996 ett brev från patenthavaren med besked om att publiceringen av det beviljade europeiska patentet skulle ske den 11 september 1996. Det innebar att det var fråga om tidig publicering enligt Artikel 97(6) EPC och att, till följd av bestämmelsen i 60 § patentkungörelsen, den ultimativa fristen för fullföljande av ansökningen i Sverige skulle utlöpa den 11 december 1996. Ombudsbyrån hade tidigare, efter erhållet uppdrag att fullfölja ansökningen i Sverige, infört den 12 december 1996 som en preliminär frist i fristboken och i ärendeakten. I avsikt att poängtera att denna frist nu måste ändras antecknade en handläggare på dokumentenheten med rödpenna på brevet dels den preliminära fristen, den 12 december 1996, och dels, markerat med ett OBS!, ultimativ frist tre månader från publiceringen (11/9-96). Sedan byrån bekräftat att brevet mottagits och detta försetts med en cirkulationslista, på vilken ”Tax, K-inl och Fa” antecknats, kom brevet till handläggare A på kemiavdelningen, där akten fanns för översättningsarbetet. Akten med brevet skulle enligt rutinerna först behandlas på Tax-avdelningen, där datum för publiceringen av patentet skulle noteras i årsavgiftsregistret och i akten. Därefter skulle akten till kemiavdelningen för fristkontroll och fristnotering. Innan akten med brevet vidarebefordrades till Tax-avdelningen antecknade handläggare A mot gällande rutiner datum för den ultimativa fristen, den 11 december 1996, i akten utan att tillse att motsvarande notering även gjordes i fristboken; handläggare A saknade behörighet att själv göra noteringar i fristboken. Vidare försåg handläggare A akten med en klisterlapp på vilken antecknats att akten skulle returneras till A. När de rutinenliga åtgärderna hade utförts på Tax-avdelningen kom akten tillbaka direkt till A utan att först ha varit för fristkontroll och fristnotering på kemiavdelningen. A trodde emellertid att kemiavdelningen hade utfört dessa åtgärder och uppmärksammade inte att kemiavdelningen inte hade kvitterat cirkulationslistan. A sorterade in akten i fristordning bland andra akter i avvaktan på att översättningsarbetet skulle utföras. Som Patentverket redogjort för i sitt beslut gav ombudsbyrån i september 1996 i uppdrag åt en extern översättare att göra översättningen i ärendet. Därvid skedde, såsom framgår av Patentverkets beslut och som patenthavaren beskrivit i sin redogörelse till Patentverket, en felskrivning av redovisningsdatum i följebrevet till översättaren. Slutligen gjordes i november 1996 en framflyttning av den i fristboken antecknade preliminära fristen med tre månader till den 12 mars 1997, eftersom någon ultimativ frist inte hade införts i fristboken. Även denna åtgärd har återgetts i det överklagade beslutet och i redogörelsen till Patentverket. Patenthavaren anser emellertid att varken den felaktiga dateringen i följebrevet eller framflyttningen av den preliminära fristen i fristboken var orsak till fristöverskridandet.

Patenthavaren har vidare anfört. Ombudsbyrån handlade mellan åren 1993 och 1997 sammanlagt

8 898 ärenden som gällde uppdrag att lämna in översättning av beviljade EPC-patent till Patentverket. I dessa fall har, frånsett uppdraget i förevarande mål, inga fristöverskridanden förekommit. Detta förhållande visar att byråns handläggningsrutiner fungerat väl och att fristöverskridandet i målet, såsom inledningsvis anförts, var ett isolerat misstag.

Patenthavaren har i Patentbesvärsrätten ingett och åberopat ombudsbyråns skriftliga instruktioner från 1996 för dels förfarandet vid fristnoteringar i allmänhet och dels rutinerna, inbegripet fristnoteringar, i ärenden som gäller EPC-ansökningar.

SKÄL

Den grundläggande orsaken till att fristen för inlämning av översättning och tryckningsavgift till Patentverket överskreds måste, enligt Patentbesvärsrättens bedömning, hänföras till det förhållandet att den ultimativa fristen, den 11 december 1996, inte hade införts i ombudsbyråns fristbok. Enligt vad som framkommit i målet talar övervägande skäl för att detta berott på att handläggare A på sätt som patenthavaren redogjort för avvek från de rutiner som byrån tillämpade vid handläggning av denna typ av ärenden. Att ett felaktigt redovisningsdatum kom att anges i följebrevet till den externa översättaren hade med all sannolikhet varit av underordnad betydelse om den ultimativa fristen hade noterats i fristboken, eftersom bevakningen av ärendet då hade varit sådan att ombudsbyrån i tid hade kunnat vidta åtgärder för att erhålla översättningen innan fristen för inlämning till Patentverket utgick. Vidare är det uppenbart att om den ultimativa fristen hade varit införd i fristboken hade det aldrig varit aktuellt att, som skedde, flytta fram den i fristboken preliminärt antecknade fristen.

Av patenthavarens i målet ingivna utredning om förfarandet vid fristnotering m.m. på ombudsbyrån framgår att ansökningsfrister noteras dels i PatraWin och dels i ombudsbyråns fristbok samt antecknas även i byråns akt. Av utredningen kan vidare utläsas att fristnoteringar kontrolleras i två steg, dels vid införandet i fristbok och akt mot fristskapande dokument och dels efter insortering av fristboken i pärmar. Detta och vad utredningen i övrigt ger vid handen beträffande byråns rutiner för handläggning av uppdrag att fullfölja EPC-ansökningar framstår för Patentbesvärsrätten som övervägande tillfredsställande, även om handläggningen i vissa avseenden synes något komplex. Av utredningen framgår att bevakningssystemet under en följd av år fungerat utan missöden.

Mot bakgrund av det anförda finner Patentbesvärsrätten att det i målet inträffade fristöverskridandet framstår som en sådan enstaka olyckshändelse i ett normalt väl fungerande system som beror på den mänskliga faktorn och som det skulle ha varit svårt att med rimliga medel skydda sig mot. Med hänsyn härtill och med beaktande av värdet av en enhetlig europeisk rättstillämpning får patenthavarens ombud därför anses ha iakttagit all omsorg som betingats av omständigheterna för att översättning och tryckningsavgift skulle kunna inges i rätt tid. Då även i övrigt förutsättningar föreligger för att meddela förklaring enligt 72 § patentlagen skall patenthavarens talan vinna bifall.

Per Carlson Stig Bragnum Suzanne Depken Rune Näsman

Referent

Enhälligt

ak Visa mer Visa mindre