Patentbesvärsrättens avgöranden
Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.
Patentbesvärsrätten
Mål
98-302
1999-12-27
2001-12-10
Hyperförgrenad makromolekyl av polyestertyp samt förfarande för dess framställning.
1998-06-23
-
2000-02-25
9403619-1
1998-04-22
1331-2000
Ej prövningstillstånd
-
-
Dendritisk makromolekyl, epoxid
-
patent
avslag
intressant
invändare
The Dow Chemical Company
Brann Patentbyrå AB, Dr. Ludwig
-
Perstorp AB
Yngve Stenberg
-
Hyperförgrenad makromolekyl med en kärna härledd ur vissa epoxiföreningar. Känt att framställa liknande makromolekyler ur 1,2-dioler. Fördelar visade.
-
DOMSLUTPatentet upprätthålls med nya patentkrav inkomna den 23 november 1999. YRKANDENInvändaren yrkar att patentet upphävs.Patenthavaren vidhåller patentet med ovan nämnda patentkrav.I målet har hållits muntlig förhandling.DOMSKÄLPatentkravet 1 har följande lydelse:”En hyperförgrenad makromolekyl av polyestertyp uppbyggd av en central kärna reagerad med minst en generation av en förgrenande monomer eller polymer kedjeförlängare och eventuellt med minst en generation av en expanderande monomer eller polymer kedjeförlängare, vilken makromolekyl därefter eventuellt är terminerad genom reaktion med minst en kedjestopparek ä n n e t e c k n a d a v,a) att den centrala kärnan före reaktionen har minst en reaktiv epoxidgrupp samt utgörs av i) en glycidylester av - en mättad monofunktionell karboxylsyra eller fettsyra med 1-24 kolatomer, - en omättad monofunktionell karboxylsyra eller fettsyra med 3-24 kolatomer, eller - bbben mättad eller omättad di-, tri- eller flerfunktionell karboxylsyra med 3-24 kolatomer, ii) en glycidyleter av - en mättad monofunktionell alkohol med 1-24 kolatomer, - en omättad monofunktionell alkohol med 2-24 atomer, - en mättad eller omättad di-, tri- eller flerfunktionell alkohol med 3-24 kolatomer, - en fenol eller en reaktionsprodukt därav, eller - en kondensationsprodukt mellan minst en fenol och minst en aldehyd eller en oligomer av en sådan produkt, iii) en mono-, di- eller triglycidsubstituerad isocyanurat eller iv) en alifatisk, cykloalifatisk eller aromatisk epoxipoly- mer, och b) att den förgrenande kedjeförlängaren före reaktionen har minst tre reaktiva funktioner, av vilka reaktiva funktioner minst en är en hydroxylgrupp eller en hydroxialkylsubstituerad hydroxylgrupp och minst en är en karboxylgrupp eller terminal epoxidgrupp,samt av attc) den eventuella expanderande kedjeförlängaren före termineringen har två reaktiva funktioner, varvid en reaktiv funktion är en hydroxylgrupp eller hydro- xialkylsubstituerad hydroxylgrupp och en är en karboxylgrupp eller terminal epoxigrupp.”Krav 15 avser ett förfarande för framställning av en hyperförgrenad makromolekyl enligt krav 1-14.Invändaren har hävdat att definitionen hyperförgrenad makromolekyl i krav 1 är felaktig eftersom produkten kan vara uppbyggd av en central kärna som reagerat med endast en generation förgrenande kedjeförlängare.Invändaren har vidare anfört:Produkten uppfyller inte kravet på nyhet gentemot vad som är förut känt genom WO 93/17060 A1 (D1) och dess svenska motsvarighet, utläggningsskriften 468 771, då epoxipolymererna enligt punkt a) iv) i krav 1 överensstämmer med de i D1 angivna polymererna. Såväl epoxiföreningar som utgångsmaterial för kärnan i enlighet med föreliggande patent som motsvarande dioler enligt D1 leder dessutom, såsom framgår av professor Jan Bergmans utlåtande, till samma slutprodukt då kedjeförlängarna är desamma. De skillnader i egenskaper som patenthavaren erhållit vid jämförande försök berodde inte på om en epoxid eller en diol ingått i kärnan eftersom patenthavaren för att visa uppfinningen använt ett högmolekylärt epoxiharts, Epikote 880 ®, men för den jämförande produkten enligt D1 använt en kärna av monomert ursprung. Det tekniska underlaget i form av konkreta utföringsexempel är därjämte alltför bristfälligt för att generellt styrka en förbättrad effekt hos de produkter som omfattas av krav 1.Invändaren har även hänvisat till US 3,669,939 (D12) i kombination med US 5,041,516 A (D10), alternativt EP 0 115 771 B1 (D2), och anfört att det med kännedom om dessas innehåll ligger nära till hands att framställa de hyperförgrenade polymererna enligt den aktuella uppfinningen.Patenthavaren påstod under den muntliga förhandlingen att en central kärna med en generation av en förgrenad kedjeförlängare definieras som en hyperförgrenad makromolekyl. Patenthavaren har gjort gällande att produkten enligt patentkraven väsentligen skiljer sig från vad som är förut känt därigenom att utgångsföreningen är en epoxiförening i stället för motsvarande diol. Med stöd av redovisade försök har patenthavaren hävdat att en alkyd enligt uppfinningen har kortare torktid, högre glansvärde, glattare film, högre pennhårdhet och är mindre fuktkänslig än en alkyd enligt D1.Patentbesvärsrätten gör följande bedömning. Uttrycket ”makromolekyl” är enligt Plast & Gummilexikon, ECPrint AB, Göteborg, 1981, ekvivalent med ”polymer” och definieras som en jättemolekyl av ett stort antal enheter sammanfogade i en helt linjär eller mer eller mindre grenad kedja. Om endast ett fåtal monomermolekyler är sammanfogade talar man om en oligomer. Uttrycket ”hyperförgrenad” betyder enligt normalt språkbruk ett stort antal förgreningar. De produkter som omfattas av kravet 1 måste anses begränsade till sådana som är hyperförgrenade makromolekyler oavsett att uttrycket ”minst en generation” förekommer i samma krav.Genom D1 och dess svenska motsvarighet, den svenska utläggningsskriften 468 771, är en hyperförgrenad makromolekyl av polyestertyp förut känd. Kärnan kan utgöras av en 1,2-diol som har reagerat med en kedjeförlängare av den typ som anges i föreliggande patent. I D1, s. 5, och utlägggningsskriften, s. 4-5, anges också att i stället för 1,2-dioler kan motsvarande alkylenoxider användas. Som konkreta exempel på dylika epoxider nämns enbart lågmolekylära föreningar. För fackmannen kan det därför inte anses framgå härav att - såsom invändaren gör gällande - epoxipolymerer föreslås som kärnmaterial. De hyperförgrenade makromolekylerna enligt kravet 1 är således nya i förhållande till vad som är förut känt.Det återstår därmed att bedöma om den patentsökta uppfinningen väsentligen skiljer sig från vad som är förut känt. Närmast liggande teknik utgörs av de polymerer enligt D1 där skillnaden i förhållande till polymererna enligt krav 1 består i att utgångsföreningarna utgörs av dioler i stället för av epoxider. Patenthavaren har genom jämförande försök visat att polymerer enligt patentet, exempel 3, medför fördelar i jämförelse med polymerer enligt exempel 11 i D1 (pag 38 och aktbil 24). Kärnan i polymeren härleds för att åskådliggöra uppfinningen ur en bisfenol-A-diglycidyleter och för att åskådliggöra D1 ur ditrimetylolpropan. Invändaren har hävdat att dessa föreningar är alltför olika för att det skall anses ha visats att det är epoxigruppen som medför de förbättrade egenskaperna. Invändaren har emellertid inte presenterat någon tydlig bevisning, exempelvis i form av relevanta jämförelseförsök, som stöd för sin argumentering härvidlag. Härtill kommer patenthavarens resultat och diagram inkomna den 4 november 1999 som styrker att reaktion mellan en epoxid och en syra och reaktion mellan motsvarande diol och syra inte leder till exakt samma slutprodukter. Det finns därför ingen anledning betvivla att de fördelar som patenthavaren påstår sig uppnå gäller även för övriga i patentet angivna produkter än de som förekommer i utföringsexemplen. Med hänsyn till att den uppnådda effekten är oväntad är skillnaden mellan vad som anges i patentet och det som är förut känt väsentlig.Av samma skäl skiljer sig förfarandet enligt krav 15 från vad som är förut känt. Att kombinera D12 med D2 eller D10, som alla ligger längre från uppfinningen än D1, för att framställa en förgrenad makromolekyl enligt krav 15 kan inte anses närliggande för fackmannen.Patentet skall sålunda upprätthållas med senast ingiven kravuppsättning.Suzanne Depken Rune Näsman Mats RybergReferentEnhälligtLCANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)
Visa mer
Visa mindre
