Domstols Målregister

Målet gäller: Hydraulisk spännbussning med reducerad hylstjocklek.

Ink datum: 1998-09-01

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9701354-4

PRV beslutsdag: 1998-06-24

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: hydralisk spännbussning

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: E T P Transmission AB

Ombud: Axel Ehrners Patentbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: En hydraulisk spännbussning består av två expanderbara hylsor som är sammanfogade åtminstone i ena änden och mellan sig avgänsar en sluten tryckmedie spalt. Bussningen är utformad med medel för trycksättning av tryckmediet i spalten. Enligt förstahandsyrkandet kännetecknas bussningen av att hylsorna har en tjocklek, bestämd av kvoten mellan ytterdiameter/innerdiameter på respektive hylsa, benämnt k-värde som är högst 1,12. - Enligt andrahandsyrkande skall dessutom k-värdet vara lika eller tillnärmelsevis lika hos de båda hylsorna. Uppfinningen enligt andrahandsyrkande har ansetts patenterbar.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och visar ansökningen åter till Patentverket för fortsatt behandling på grundval av de den 12 februari 1999 inkomna patentkraven.

YRKANDEN

I överklagandet vidhåller sökanden patentansökningen i första hand med de ursprungliga, av Patentverket prövade patentkraven och i andra hand med nya patentkrav, inkomna till Patentbesvärsrätten den 12 februari 1999.

DOMSKÄL

Patentansökningen avser enligt ingressen till förstahandsyrkandets krav 1 en hydraulisk spännbussning utformad för sammankoppling av en axel och ett navförsett föremål och av den typ som består av två stycken expanderbara hylsor som är sammanfogade åtminstone i den ena änden och som mellan sig avgränsar en runt om gående spalt som bildar en sluten tryckmediespalt och som är fylld med ett hydrauliskt tryckmedium och där spännbussningen i sin ena ände är utformad med medel för intern eller extern trycksättning av tryckmediet i tryckmediespalten mellan de båda expanderbara hylsorna.

Ingressen till kravet 1 enligt andrahandsyrkandet skiljer sig från förstahandsyrkandets endast därigenom att spännbussningen uppges vara av den typ som består av en radiellt utåt expanderbar ytterhylsa och en radiellt inåt expanderbar innerhylsa i stället för av den typ som består av två stycken expanderbara hylsor.

Av beskrivningen framgår att spännbussningar av angivet slag är förut kända. De expanderbara hylsorna har härvid som regel utformats med relativt stor godstjocklek för att de dels skall kunna motstå de höga tryck som uppkommer vid trycksättningen dels också skall återta sin ursprungliga form när tryckmediet avlastas. Vid hittills kända bussningar har godstjockleken, uttryckt som kvoten, κ, mellan respektive hylsas ytterdiameter och innerdiameter, vanligen legat mellan 1,12 och 1,15 och vanligen också varit olika för innerhylsan och ytterhylsan hos samma spännbussning. Det angivna värdet på κ medför att hylsorna blir ganska styva. Det har visat sig att det därför kan åtgå upp till 50 % av trycket i tryckmediet för att föra hylsorna till kontakt med axeln respektive navet och att sålunda endast 50 % av trycket står till förfogande för att skapa förbandet mellan axel, bussning och nav. På grund av hylsornas styvhet kan det också uppkomma relativt stora böjpåkänningar vid hylsornas ändar, där hylsorna är sammanfogade och utböjningen vid expansionen börjar. Detta kan leda till utmattning av materialet vid frekvent växlande belastningar. I många fall utformas ytterhylsorna och innerhylsorna med samma nominella tjocklek vilket innebär att κ-värdet blir olika för innerhylsan och ytterhylsan och att det åtgår olika stor del av trycket hos hydraulmediet för ytterhylsan och innerhylsan för att uppnå kontakt mellan respektive hylsa och axel och nav.

Såsom sökanden får förstås avser uppfinningen att undanröja ovan angivna brister.

Den hydrauliska spännbussningen enligt förstahandsyrkandets patentkrav 1 kännetecknas av att hylsorna har en tjocklek som, bestämd av kvoten mellan ytterdiametern/innerdiametern på respektive hylsa, benämnt κ-värde, är högst 1,12.

Andrahandsyrkandets patentkrav 1 innefattar utöver ovanstående kännetecken också uppgiften att κ-värdet är lika eller tillnärmelsevis lika hos ytter- och innerhylsorna i spännbussningen.

En minskning av κ-värdet jämfört med vad som är fallet vid tidigare känd teknik medför ett flertal i beskrivningen angivna fördelar. Enligt sökanden (se pag. 6 i Patentverkets akt) är huvudförklaringen 1) att ytter- och innerhylsorna skall ha samma κ-värdet, 2) att en minskad andel av trycket i tryckmediet åtgår för att överbrygga det nödvändiga spelet mellan axel-bussning -nav, 3) att den hydrauliska spännbussningen därigenom ger ett betydligt ökat överförbart moment jämfört med motsvarande tidigare spännbussningar, 4) att det förekommer lägre böjspänningar vid hylsornas ändar och därigenom mindre risk att de alltid förekommande svetsarna vid ändarna brister.

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

Såsom rätten förstår sökanden – se den angivna huvudförklaringen – är det en förutsättning för att de avsedda fördelarna skall uppnås inte blott att κ-värdet hos respektive hylsa är högst 1,12 utan även att det är lika eller tillnärmelsevis lika hos de båda hylsorna. Sådana uppgifter framgår dock ej av kravet 1 enligt förstahandsyrkandet som därför är ofullständigt och inte kan läggas till grund för en prövning.

Brister av ovan angivet slag föreligger däremot ej hos andrahandsyrkandets krav 1. Vad gäller frågan om den hydrauliska spännbussningen enligt detta krav är patenterbar måste följande beaktas.

Någon dokumentation från Patentverket sida rörande förut känd teknik i fråga om hydrauliska spännbussningar föreligger över huvud taget inte. Å andra sidan framgår klart av de två amerikanska patentskrifterna till vilka sökanden hänvisar i beskrivningen att vad som anges i ingressen till andrahandsyrkandets krav 1 utgör känd teknik. Av patentskrifterna framgår däremot inte att hylsorna skulle vara utformade på det sätt som anges i den kännetecknande delen av kravet. Patentskrifterna berör inte heller de problem som förevarande uppfinning avser att undanröja och kan inte heller ge fackmannen några incitament till den föreslagna lösningen. I avsaknad av incitament kan inte heller det förhållandet att, enligt sökanden, beräkningar och omfattande provningar ligger till grund för uppfinningen anses utgöra något hinder.

Vid angivna förhållanden – då således inte ens ett åberopande av de två patentskrifterna såsom känd teknik gör att spännbussningen enligt andrahandsyrkandets krav 1 framstå som närliggande – skall ansökningen återförvisas till Patentverket för fortsatt prövning.

Björn Pernold Göran Andersson Sten-Ove Henningsson

Referent Skiljaktig;

se prot.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

Målet föredras av referenten och avgörs, se dom.

Patenträttsrådet Henningsson är skiljaktig och anför:

Uppfinningen hänför sig till en hydraulisk spännbussning för sammankoppling av en axel med ett navförsett föremål. Bussningen består av två expanderbara hylsor som är sammanfogade åtminstone i den ena änden och som mellan sig avgränsar en runtomgående spalt, som bildar en sluten tryckmediespalt. Spalten är fylld med ett hydrauliskt tryckmedium och i bussningens ena ände är medel anordnade för intern eller extern trycksättning av mediet i spalten mellan de båda expanderbara hylsorna. Spännbussningar av ovan berört slag är, såsom angivits och dokumenterats i ansökningens beskrivning, förut kända. Vad som karaktäriserar uppfinningen enligt det i första hand åberopade kravet 1 är att hylsorna i en sådan känd bussning ges "en tjocklek som, bestämd av kvoten mellan ytterdiametern/innerdiametern på respektive hylsa, benämnt k-värde, är högst 1,12".

Enligt ansökningens beskrivning har de expanderbara hylsorna i spännbussningar tidigare utformats med relativt stor godstjocklek så att k-värdet legat mellan 1,12 och 1,15. Vanligen har också k-värdet varit olika för inner- resp. ytterhylsan i en bussning. Det mindre k-värde som karaktäriserar bussningen enligt uppfinningen ger upphov till vissa fördelar i förhållande till känd teknik. Sålunda uppnås bl.a. ett högre överförbart moment, lägre böjspän-ningar vid hylsornas ändar, längre kontaktlängd mellan axel resp. nav samt minskad ytterdiameter för bussningen som helhet.

I kravet 1 uttrycks hylsornas väggtjocklek implicit medelst förhållandet mellan hylsornas respektive diametrar. Denna tjocklek kan emellertid uttryckas explicit utgående från nyssnämnda förhållande i förening med sambandet att skillnaden mellan dia-metrarna är lika med dubbla väggtjockleken. Detta ger som resultat att t = 0,5d (k – 1) där t är hylsans väggtjocklek och d dess innerdiameter. Insättning av ifrågavarande maxvärdet för k ger vid handen att kravet 1 enligt förstahandsyrkandet enbart innebär att hylsornas väggtjocklek skall vara högst lika med 0,06 gånger respektive hylsas innerdiameter, dvs. t £ 0,06 d.

Fackmannen som vid utformning av en spännbussning skall bestämma hylsornas väggtjocklek inser att vissa villkor därvid måste beaktas. Sålunda skall hylsväggarna vara tillräckligt elastiska, dvs relativt tunna, för att åstadkomma god anliggning mot axel resp. nav vid trycksättning av bussningen. Å andra sidan måste väggarna ha tillräcklig tjocklek för att dels motstå det aktuella, höga trycket, dels ta upp de förväntade vridmomenten vilka kan förutsättas öka i takt med axeldiametern. Mot denna bakgrund framstår det i kravet angivna gränsvärdet för hylsornas väggtjocklek närmast som resultatet av en i sammanhanget naturlig utprovning. Valet av material i hylsorna torde f. ö. ha viss betydelse för bestämning av väggtjockleken.

Vad därefter angår det i andra hand åberopade kravet 1 skiljer sig detta från motsvarande krav enligt förstahandsyrkandet huvudsakligen genom den ytterligare bestämningen att k-värdet för ytter- resp. innerhylsan skall vara "lika eller tillnärmelsevis lika" har tillfogats. Bestämningen i fråga innebär enbart att inner-hylsan ges en något mindre väggtjocklek än ytterhylsan. Detta framstår emellertid som en för fackmannen närliggande åtgärd i syfte att uppnå en någorlunda likformig expansion av hylsorna vid trycksättning av spännbussningen.

Av ovan angivna skäl finner jag att ingetdera av de till prövning föreliggande patentkraven 1 anger en spännbussning som uppvisar erforderlig uppfinningshöjd. Jag lämnar därför överklagandet utan bifall.

Som ovan

Göran Andersson

Prot. uppvisat den 1999/

BP

Visa mer Visa mindre