Domstols Målregister

Målet gäller: Registrering av kollektivmärket PARMIGIANO REGGIANO i visst utförande.

Ink datum: 1998-11-13

Reg datum: -

Överklagat: 2000-07-18

PRV:s nummer: 95-12885

PRV beslutsdag: 1998-09-10

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 5442-2000

Beslut: Avgjort i sak

Klass: -

Juridiska sökord: Kollektivmärkeslagen 2 §, Vml 13 § geografisk ursprungsbeteckning, särskiljningsförmåga

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: varumärke

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Consorzio del Formaggio Parmigiano Reggiano

Ombud: Ehrner & Delmar Patentbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Beteckningen PARMIGIANO REGGIANO anger att det är fråga om parmesanost från regionen Emilia. Kollektivmärket har ansetts sakna för registrering erforderlig särskiljningsförmåga. Den omständigheten att beteckningen varit skyddad enligt Rådets förordning EEG nr 2081/92 om skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för jordbruksprodukter har inte medfört en annan bedömning då Sverige inte utnyttjat möjligheten enligt EG-direktivet 89/104/EEG att införa regler om registrering av geografiska beteckningar. En ledamot är skiljaktig.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE M.M.

Sökanden har i Patentbesvärsrätten vidhållit ansökningen utan någon disclaimer samt uppgivit att det sökta kollektivmärket registrerats i ett stort antal länder inom gemenskapen.

DOMSKÄL

Enligt 2 § kollektivmärkeslagen gäller i sak samma förutsättningar för registrering av ett kollektivmärke som för registrering av annat varumärke. Således skall även ett kollektivmärke för att kunna registreras vara ägnat att verka särskiljande. Ett märke som uteslutande anger varans art eller geografiska ursprung skall inte i sig anses ha särskiljningsförmåga.

Sökandens märke PARMIGIANO REGGIANO anger att det är fråga om parmesanost från regionen Emilia. Beteckningen kan således inte anses besitta för registrering erforderlig särskiljningsförmåga.

Den omständigheten att en beteckning åtnjuter skydd enligt Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 om skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för jordbruksprodukter medför ingen annan bedömning eftersom Sverige ännu inte utnyttjat möjligheten att i svensk varumärkeslagstiftning införa bestämmelser om registrering av geografiskt ursprung som varumärke i enlighet med EG-direktivet 89/104/EEG om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar. Överklagandet kan därför inte bifallas.

Per Carlson Jeanette Bäckvall Eva Hammar

Skiljaktig; Referent

se prot.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

Målet föredras av referenten och avgörs, se dom.

Patenträttsrådet Carlson är skiljaktig samt anför följande.

En grundläggande förutsättning för registrering av ett varumärke är att märket har särskiljningsförmåga. I kravet på särskiljningsförmåga ligger bl.a. att märket inte får vara beskrivande för de varor det avser. Detta krav bärs upp av främst det allmänna intresset av att sådana beteckningar fritt skall kunna användas av alla som marknadsför varor av det slag som beteckningen beskriver. Jfr 13 § varumärkeslagen (VmL), artikel 3.1 c i rådets första direktiv (89/104/EEG) av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EG-direktivet) och EG-domstolens dom i mål C-108--109/97 (CHIEMSEE).

Det allmänna intresset av att kunna använda beskrivande beteckningar gör sig emellertid inte gällande på samma sätt när det gäller skyddade geografiska ursprungsbeteckningar. Alla de som marknadsför varor av ett visst slag har således inte något beaktansvärt intresse av att kunna använda en beteckning som är skyddad för varor av det aktuella slaget med ett visst geografiskt ursprung. Ett sådant intresse har bara de som har rätt att använda den skyddade ursprungsbeteckningen för varorna. En utgångspunkt är därför att de som har rätt att använda den geografiska ursprungsbeteckningen också skall ha rätt att använda ett kollektivmärke som utgörs av eller innehåller beteckningen.

Det finns i svensk rätt ingen särskild reglering av användningen av geografiska ursprungsbeteckningar som kollektivmärke. Av artikel 15.2 i EG-direktivet följer emellertid att bl.a. märken som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas ursprung utan hinder av artikel 3.1 c i direktivet får registreras som kollektivmärken. Ensamrätten till ett sådant märke kan dock inte utgöra grund för ett förbud för tredje man att använda beteckningen, om användningen stämmer överens med god affärssed. Patentbesvärsrätten har tidigare godtagit att en ursprungsangivande beteckning registrerats som kollektivmärke, se Patentbesvärsrättens dom den 23 december 1993 i mål 92-359 (MÜNCHENER BIER).

Av utredningen framgår att Consorzio del formaggio parmigiano-reggiano har skydd för beteckningen Parmigiano-Reggiano som geografisk ursprungsbeteckning för ost, i enlighet med artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

Med hänsyn härtill finns det enligt min mening inte något hinder mot att Consorzio del formaggio parmigiano-reggiano beviljas registrering av det sökta märket PARMIGIANO-REGGIANO i visst utförande.

Som ovan

Jeanette Bäckvall

Prot. uppvisat den 2000/

PC

EE Visa mer Visa mindre