Domstols Målregister

Målet gäller: Lådsystem för användning vid insamling och förbränning av avfall.

Ink datum: 1998-12-15

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9501304-1

PRV beslutsdag: 1998-10-02

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Avfall; Sjukhus; Kartongssystem; Modulsystem; Återvinning

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: AS Marius Pedersen

Ombud: Göte Wennborg Kransell & Wennborg AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinning: Moduluppbyggt behållarsystem för insamling och förbränning av sjukhusavfall bestående av en storkartong (c:a 700 l) och "insatslådor " av mindre format som används på resp. arbetsplats och därefter förs över till storkartongen. Erforderlig uppfinningshöjd ansågs inte föreligga. Fackmannen ansågs ha kunskap om behållarsystem för avfallshantering, liksom om behållarsystem för återvinning, även inom andra områden än hantering av sjukhusavfall.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE M.M.

Sökanden vidhåller ansökningen med nya patentkrav inkomna den 15 december 1998 samt åberopar viss bevisning.

DOMSKÄL

Den i föreliggande patentansökan angivna uppfinningen avser ett system av lådor för användning vid insamling och förbränning av avfall, särskilt sjukhusavfall. Som bakgrund till uppfinningen anges i ansökningsbeskrivningen att det i samband med insamling och förbränning av allmänt och speciellt sjukhusavfall från sjukhus i flera år varit känt att använda standardiserade engångslådor eller –behållare bestående av lådformade botten- och lockdelar av kraftig papp samt av ett rörformat lådhölje med volym av ca 700 l (ca 1050 x 800 x 800 mm). För användning vid insamling och förbränning av avfall från läkarhus och kliniker är det likaså känt att använda mindre standardlådor.

I förhållande härtill syftar uppfinningen till att åstadkomma ett förbättrat lådsystem som möjliggör ett mer effektivt utnyttjande och ökad användning av hittills använt lådsystem för insamling och förbränning av sjukhusavfall.

Sagda syfte uppnås genom att det uppfinningsenliga lådsystemet, utöver en engångslåda/-behållare av det ovannämnda större slaget ("baslåda eller –behållare"), dessutom i enlighet med den kännetecknande delen av kravet 1 omfattar mindre insatslådor som är inrättade att upptas i baslådan eller –behållaren på sådant sätt, att denna kan fyllas med ett företrädesvis jämnt antal modul- eller insatslådor. Dessa insatslådor kan enligt beskrivningen med fördel användas för insamling av mindre portioner av sjukhusavfall från enskilda sjukhusavdelningar, där delmängderna av sjukhusavfall eller speciellt sjukhusavfall är begränsade varefter insatslådorna överförs till en gemensam baslåda/-behållare. Det bör i anslutning till detta anmärkas att det i sagda patentkravs ingress sägs att avfallet kan placeras i baslådan "företrädesvis emballerat i lämpliga plastpåsar eller -hinkar". Denna emballeringsform istället för insatslådor nämns även i beskrivningen av utföringsformen enligt figur 1 (nederst sid 3 och överst sid 4) liksom utföringsformerna enligt figur 4 (nederst sid 4) och figur 5 och 6 (sid 5 rad 3-5). Dessa omständigheter skapar otvivelaktigt en betydande osäkerhet hos fackmannen när det gäller bestämmande av patentkravets skyddsomfång. Patentbesvärsrätten utgår dock i nedanstående bedömning av själva patenterbarheten från ett utförande som förutsätter användningen av insatslådor.

Vidare bör angående det föreliggande patentkravet 1 påpekas att detta avgränsats till insamling och förbränning av "miljöfarligt avfall, särskilt sjukhusavfall - - - - " medan de i Patentverket ingivna patentkraven 1 inriktades på insamling och förbränning av "avfall, särskilt sjukhusavfall - - -". I motsats till sökanden som gör gällande att grundhandlingarna (beskrivningen sid 2 st 5 och 7 samt sid 5 st 2) ger stöd för en begränsning till miljöfarligt kan Patentbesvärsrätten inte finna att så är fallet. Frågan saknar dock avgörande betydelse för bedömningen av nyhet och uppfinningshöjd.

I det senare avseendet har ansökningen avslagits med hänvisning till den svenska utläggningsskriften med publiceringsnummer 468 674 som beskriver ett system för insamling och återvinning av finpapper framställt av cellulosamassa, vilket system lämpar sig för kontor och liknande arbetsplatser där stora mängder finpapper förbrukas. Systemet är i huvudsak utformat så att varje "pappersanvändare" på en arbetsplats förses med en stationär parallellepipedisk behållare i vilken lämpligen en likaså parallellepipedisk handtagförsedd engångspåse av t.ex. tunn papp placeras och i vilken användaren lägger det finpapper som skall återvinnas. Engångspåsens tvärsnittsyta är anpassad till det aktuella pappersformatet, normalt A4. När påsen är full bärs den över till en flerfaldigt större portabel och för flera användare gemensam parallellepipedisk engångsbehållare av wellpapp eller kartong varvid behållarnas höjd och bredd anpassas för önskat antal påsar. De portabla behållarna sammanförs därefter vanligen till ett mellanlager där de sammansätts till en stack och låses till varandra t.ex. via en, likaså av wellpapp eller kartong bestående huv som placeras på stackens översida och/eller undersida innan stacken transporteras till pappersbruket. Genom att de ingående insamlingspåsarna, behållarna och huvarna framställts av lämplig blekt cellulosamassa kan stacken i sin helhet användas för bildande av nytt finpapper.

Sökanden har gjort gällande att uppfinningen skiljer sig från den teknik som beskrivs i den anförda skriften ifråga om såväl problem som lösning och att fackmannen som arbetar med sjukhusavfall som skall destrueras genom förbränning inte kan förväntas ha kunskaper om och få impulser från området för återvinning och förnyad användning av pappersprodukter. Uppfinningen skiljer sig dessutom från den kända tekniken genom att denna innefattar upprepad användning av en stationär behållare medan uppfinningen bygger på att samtliga behållare i systemet medföljer och bränns tillsammans med det i behållarna upptagna avfallet.

Sökanden har till stöd för uppfinningens patenterbarhet vidare åberopat viss bevisning. Det gäller främst en rapport med titeln Projekt "Storkartong" – Försök med system för insamling av sjukhusavfall, dels en videofilm. Den förra avser testning av ett nytt insamlingssystem för smittförande riskavfall på Universitetssjukhuset i Lund där behållarsystemet enligt förevarande patentansökan under fem månader 1994/1995 testats och utvärderats i förhållande till vid sjukhuset befintlig avfallshantering. Sökanden har särskilt hänvisat till avsnittet "Slutsatser och kommentarer" (s. 30-36) i rapporten. Videofilmen (knappt 10 minuter) visar riskavfallshantering med anknytning till uppfinningen vid två danska sjukhus.

Vad gäller bedömningen av uppfinningens patenterbarhet konstaterar Patentbesvärsrätten till en början att systemet med "storkartonger" för insamling och förbränning av sjukhusavfall i sig, såsom sökanden själv angett, var känt innan uppfinningen gjordes, och att i samma syfte mindre insamlingsbehållare funnits för avfall från läkarhus och kliniker. Uppfinningen innebär i förhållande till detta endast att det kända systemet med storkartonger på sjukhus kombineras med mindre lådor för lokal insamling av riskavfall på sjukhusets respektive enheter så att en lämpligt placerad storkartong kan fyllas med ett antal sådana lådor. Ett sådant arrangemang framstår emellertid redan från allmänna utgångspunkter som synnerligen närliggande för en fackman som ställs inför behovet att effektivisera den ifrågavarande kända avfallshanteringen. Att därvid använda ett lådformat som modulanpassats till den centrala behållarens format – något som f.ö. inte i patentkravet 1 anges som en absolut nödvändighet – är en naturlig åtgärd såväl av praktiska skäl som med beaktande av vad som är allmänt känt om utnyttjande av modulformat.

Patentbesvärsrätten delar dessutom Patentverkets bedömning att tekniken enligt den ovan nämnda svenska utläggningsskriften har relevans för fackmannen i förevarande fall. Det problem som denne skall lösa ligger nämligen, som framgått ovan, primärt i att effektivisera insamling respektive överföring av det ifrågavarande avfallet till en gemensam behållare av känt slag och inte i den vidare hanteringen och förbränningen av denna. Detta problem är i grunden principiellt likartat med det som kan föreligga inom andra verksamheter än sjukhus som har ett antal enheter där avfall skall ihopsamlas och överföras så att det gemensamt kan vidarebefordras för att i beroende av avfallets beskaffenhet deponeras, återvinnas eller destrueras. Den i målet aktuelle fackmannen får därför antas vara orienterad om vad som är känt i dessa avseenden. Det kan f.ö. anmärkas att föreliggande patentansökan och den anförda utläggningsskriften har åsatts en gemensam teknisk klassificering (B65F1) inom den internationella klassningskonventionen för patentändamål (IPC).

Vidare ligger det inom fackmannens kunnande att anpassa materialval och närmare utformning ifråga om ihopsamlingsenheterna (behållare eller motsvarande) allt efter arten av det avfall som skall omhändertas liksom att i övrigt beakta de praktiska betingelserna i den aktuella situationen. Att det i systemet enligt den ovannämnda utläggningsskriften, såsom sökanden framhållit, används en stationär lokal behållare vilken normalt inte medföljer till återvinning utgör uppenbarligen en sådan av praktiska skäl betingad anpassningsdetalj.

Mot bakgrund av de ovan anförda omständigheterna kan erforderlig uppfinningshöjd i förhållande till tekniken enligt den ifrågavarande utläggningsskriften inte anses föreligga.

Utredningen i övrigt, däribland ovannämnda projektrapport och videofilm, talar inte för en annan bedömning. Vad därvid gäller videofilmen visar den i första hand användningen av storkartongerna och tekniken för transport av dessa från respektive lokala avdelningar på sjukhuset till ett mellanlager och därifrån till lastbil. Ifråga om själva den lokala insamlingen av avfallet nämns endast i korthet användningen av mindre kartonger eller plastsäckar samt för kanyler och annat stickande eller skärande material plasthinkar, vilka liksom kartongerna/plastsäckarna läggs direkt i storkartongen. Den i projektrapporten redovisade utvärderingen utmynnar bl.a. i att storkartongens rörformade del inte längre skall användas, dvs en tillämpning som faller utanför det åberopade patentkravet 1.

Vid angivna förhållanden föreligger inte förutsättningar för bifall till ansökningen. Överklagandet skall därför avslås.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre