Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 99-078

Beslutsdatum: 2002-12-20

Lagakraft: 2007-02-27

Målet gäller: Bättre rätt till patentsökt uppfinning.

Ink datum: 1999-02-12

Reg datum: -

Överklagat: 2003-02-20

PRV:s nummer: 9700100-2

PRV beslutsdag: 1998-12-09

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 1256-03

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: 1. HE 2. KI

Ombud: Lars Johansson, Ingbo AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: SWECO VBB Viak AB (tidigare VBB Viak AB) ändr. 02-12-20 / EE

Ombud: Ulf Dahlgren, Rydin & Carlsten Advokatbyrå AB

Fler Motparter: -

Referat: Fråga om patentsökt uppfinning byggt på kunskap som överförts från annan.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDEN M.M.

HE och KI har vidhållit sitt i Patentverket framställda yrkande att patentansökan skall överföras till dem.

SWECO VBB Viak AB (i fortsättningen Viak) har bestritt ändring.

Grunder

HE och KI har hållit fast vid att de har bättre rätt till den patentsökta uppfinningen, beskriven i bilaga 2 och 3, än Viak samt har anfört att de är uppfinnare och att Viaks ansökan bygger på kunskap som överförts från dem till BJ, som antecknats som uppfinnare i bolagets ansökan.

Viak har hållit fast vid sitt bestridande av att HE och Isaksson har bättre rätt till uppfinningen samt invänt att BJ själv är upphovsman till uppfinningen och att bolagets ansökan inte bygger på kunskap som överförts från HE och KI.

Utveckling av talan i Patentbesvärsrätten

HE och KI

HE och KI arbetade tidigare båda som maskinister vid Norrtälje kommuns tekniska kontor och var ansvariga för driften av de olika vatten- och avloppsverken inom kommunen. Vid sidan av sina normala arbetsuppgifter som maskinister intresserade sig HE och KI för mera djupgående teoretiska och praktiska frågor kring de processer och den utrustning som används vid vatten- och avloppsrening.

År 1994 gjorde de två uppfinningar inom området för flotationsteknik, vilka senare ledde till patent (SE 9500216-8 och SE 9500215-0). En av dessa uppfinningar avsåg en s.k. dispersionsvattenreaktor med särskilda munstycken. Avsevärda fördelar vad beträffar effektivitet, anläggningskostnader, driftskostnader etc. har uppnåtts med deras idéer. Anläggningar i full skala där dessa idéer används har också byggts i Norrtälje kommun. Ett exempel på en sådan anläggning är Södra Nånö vattenverk, där HEs och KIs idéer användes för att komma till rätta med problem vid flotation för rening av vatten; problem som anlitade externa konsulter inte hade kunnat lösa.

Tillkomsten av HEs och KIs uppfinning

I samband med att Norrtälje kommun skulle bygga om Gräddö vattenverk uppkom bl.a. frågan om vilken teknik som skulle användas för avhärdning av vattnet. Ett alternativ som i och för sig låg nära till hands var att använda en beprövad teknik med sedimentering. Ett problem med sedimentering var emellertid att tekniken ställde stora krav på utrymme och att vattenverkets byggnader måste byggas ut till stora kostnader för att denna teknik skulle kunna användas. HE och KI började då fundera på om inte flotation skulle kunna användas för avhärdningen av vattnet.

Ombyggnaden av Gräddö vattenverk syftade främst till att förbättra reningen avseende kemisk syreförbrukning, COD (chemical oxygen demand), dvs. en rening från förekomsten av organiskt material i vattnet. Inom ramen för arbetet med ombyggnationen av vattenverket byggde HE och KI själva en prototypanläggning i plast, plexiglas och koppar för flotation avseende COD. Under våren 1994 gjorde de sedan en serie försök med flotation avseende COD och upptäckte därvid att processen fungerade även för avhärdning av vattnet. De bestämde sig då för att gå vidare och försöka utveckla flotationstekniken för avhärdning.

Någon gång under första halvåret 1995 beställde de genom Norrtälje kommun av Björks Rostfria AB, Hallstavik, delar till en liten prototyp i form av en flotationstank i rostfritt stål. I augusti 1995 gjorde de därefter försök med den nya tanken, vilka försök bekräftade att flotation kunde användas för avhärdning av vatten. Kommunen bestämde därefter att använda bl.a. flotation för avhärdningen av vattnet vid Gräddö vattenverk. Den anläggning som tillfördes vattenverket utformades på i princip samma sätt som HEs och KIs prototyp.

Närmare om uppfinningen

Anläggningen vid Gräddö vattenverk som bygger på HEs och KIs uppfinning kan med hänvisning till en skiss med rubriken ”Avhärdningsprocess med Flotation”, se bilaga 4, beskrivas på följande sätt. Råvattnet ledes först in i ett flockningskärl där lämpligt flockningsmedel tillsättes och vattnet hålles i rörelse t.ex. med hjälp av en omrörare eller på annat sätt. Flera olika kemikalier kan tillsättas beroende på vilken effekt som eftersträvas. För att höja pH-värdet och därmed fälla ut kalk kan t.ex. lut användas, men lyckade resultat har även uppnåtts med andra tillsatser. Typiskt fungerar processen bättre ju lägre temperatur vattnet har. I vissa sammanhang sprutas luft in i råvattnet för att påskynda fällningsprocessen. Därefter föres vattnet till ett flotationskärl där den egentliga flotationen äger rum. På utgången från flotationskärlet justeras sedan pH-värdet till önskad nivå.

Kärlen visas i den nyssnämnda skissen schematiskt med cylindrisk form, men de kan också ha annan form. Effektiviteten hos anläggningen beror till en inte oväsentlig del på just formen på kärlen. I det inre av flotationskärlet visas schematiskt ett rör i vilket flotationen sker. Detta flotationsrör kan t.ex. vara koncentriskt med det yttre kärlet. Arrangerandet av ett sådant inre, t.ex. koncentriskt rör, i flotationskärlet har en avgörande betydelse för effektiviteten och är nytt i patentlagens mening.

Av en skiss med rubriken ”Avhärdn. med Flotation” framgår hur HEs och KIs prototyp såg ut, se bilaga 5. Denna anordning, som i princip är utformad på samma sätt som anläggningen i Gräddö vattenverk, fungerar utmärkt även utan särskilt flockningskärl. Luten kan sprutas in i råvattnet direkt vid inloppet till flotationsröret. Flotationsröret behöver för övrigt inte ha exakt den form som visas i skissen utan kan t.ex. ha konisk form. Tillsatsen av dispersionsvatten kan också ske via ett munstycke vid botten på flotationsröret.

Med utgångspunkt i HEs och s uppfinning såsom den beskrivits ovan kan följande patentkrav avseende ett förfarande formuleras.

Förfarande för avhärdning av vätska, till vilken vätska åtminstone ett ämne tillsätts så att vätskans pH-värde ökar, varvid den i vätskan befintliga kalken fälls ut i partiklar,

kännetecknat därav att finfördelad luft i form av små bubblor tillföres vätskan, vilka bubblor stiger upp mot en yta hos vätskan under det att den utfällda kalken fäster vid bubblorna och därmed avlägsnas från vätskan.

Slutsatsen blir alltså att den av HE och KI uppfunna processen avser exakt samma sak som den patentsökta uppfinningen enligt förfarandekravet 1. Deras uppfinning föregriper även den patentsökta uppfinningen enligt kraven 2-6.

Vidare kan med utgångspunkt i KIs och HEs uppfinning följande patentkrav avseende en anordning formuleras.

Anordning för att avhärda vätska, innefattande en flotationstank med en botten och ytterväggar; en skiljevägg, vilken uppdelar det utrymme som begränsas av ytterväggarna och bottnen i ett första och ett andra delutrymme och en för vätskan anordnad inloppsöppning resp. utloppsöppning i flotationstanken,

kännetecknad av att skiljeväggen sträcker sig väsentligen vertikalt från flotationstankens botten.

Även den patentsökta uppfinningen enligt det självständiga anordningskravet 7 överensstämmer således med KIs och HEs uppfinning. Kännetecknen enligt kraven 8-12 omfattas också av HEs och KIs uppfinning.

BJs kännedom

Norrtälje kommun har i flera fall anlitat Viak som konsult, bl.a. i samband med utbyggnaden av kommunens vatten- och avloppsverk. Viak har inom ramen för dessa uppdrag arbetat tillsammans med bl.a. HE och KI och bolaget har haft god inblick i kommunens projekt på dessa områden. Särskilt två av Viaks anställda har härigenom skaffat sig kunskap om kommunens projekt: Bengt Jonsson och Sune Grönquist. Exempelvis anlitade kommunen Viak och BJ i arbetet på Södra Nånö vattenverk.

I anslutning till arbetet på Södra Nånö vattenverk bildade Norrtälje kommun en särskild arbetsgrupp som kallades Innovationsgruppen. Denna arbetsgrupp skulle verka för att fånga upp, utveckla och marknadsföra idéer som kom fram inom bl.a. VA-området. I gruppen var kommunen representerad av bl.a. kommunens VA-chef, TL, samt av HE och KI. Vidare ingick bl.a. SG, som fungerade som sekreterare vid gruppens möten och som var den som rapporterade om gruppens arbete till kommunens ledning.

Vid ett möte i Innovationsgruppen den 3 september 1995 rapporterade HE och KI resultatet av sina försök. Vid detta möte var bl.a. TL och SG närvarande. I egenskap av protokollförare antecknade SG de resultat som HE och KI redovisade. HE och KI gör därför gällande att Viak genom SG tog del av deras idéer angående avhärdning medelst flotation senast från detta datum. Vid ett möte den 20 december 1995 informerade sedan HE och KI också kommunstyrelsen om sina resultat. SG var närvarande även vid detta möte.

Under den aktuella tiden hade HE och KI olika sammanhang kontakt med BJ. De träffades första gången i samband med ombyggnaden av Södra Nånö vattenverk. Därefter hade de också kontakt med varandra i samband med ombyggnaden av Arsta värmeverk och Gräddö vattenverk. De berättade vid ett tillfälle för BJ om att deras försök visat att flotation kunde användas för avhärdning av vatten. BJ blev mycket intresserad av deras arbete och bad dem visa hur prototypen fungerade.

HE och KI och BJträffades sedan den 29 maj 1996 vid Hästängens vattenverk i Bergshamra, varvid HE och KI visade för BJ hur deras prototyp i rostfritt stål fungerande. BJ blev, enligt vad han själv uppgav vid tillfället, mycket imponerad av vad han fick se. Han var dock skeptisk till anordningens utförande med ett cirkulärcylindriskt flotationskärl. Datorberäkningar som senare utfördes hos Viak visade emellertid, att detta utförande, som överensstämmer med prototypens, var att föredra. De anläggningar som Viak senare projekterat enligt konceptet har alla ett cirkulärcylindriskt flotationskärl.

BJ och Viak begärde, genom ett telefax den 7 februari 1996, att få låna den prototyp som HE och KI använde för att utvärdera den nya tekniken. I förtroende fick BJ sedan den 6 juli samma år låna prototypen mot att han utfäste sig att till kommunen och HE och KI redovisa de mätresultat som kom fram vid utvärderingen. BJ hämtade därefter själv prototypen och använde den sedan för egna försök, bl.a. på Öland. I tidskriften Cirkulation, nr 3 och 6 för år 1997, publicerades också artiklar som beskriver att BJ utförde försök med prototypen, först vid Köpingsviks vattenverk och senare vid Rälla vattenverk. HE och KI fick dock, trots påstötningar om detta, inte del av några mätresultat från försöken.

I tiden därefter, men före ansökningsdagen den 15 januari 1997, besökte BJ vid ett flertal tillfällen Gräddö vattenverk. Han var inte formellt anlitad som konsult i ombyggnadsarbetet, men tillfrågades vid ett tillfälle om utformningen av en detalj i konstruktionen. Vid sina besök kunde BJ i förtroende ta del av en flotationsanläggning i full skala som var utförd på i princip samma sätt som den prototyp han hade fått låna. Den enda skillnaden mellan anordningarna bestod i att slamrännan var placerad utanför flotationskärlet i prototypanläggningen men inuti kärlet i fullskaleanläggningen.

Även efter ansökningsdagen hade BJ på olika sätt kontakt med HE och KI och med Norrtälje kommun. BJ och Viak avsåg bl.a. att efter ansökningsdagen bjuda in till visningar av flotationsanläggningen vid Gräddö vattenverk, bl.a. skickade de ut en inbjudan till visning den 16 januari 1997 där temat skulle vara avhärdning. Vidare fick BJ även efter ansökningsdagen låna HEs och KIs prototyp. I anslutning därtill hade HE kontakt med BJs chef, KE, och frågade då om Viak hade fått fram några mätresultat. KE sade att han inte kände till hur det var med den saken, men lovade att tala med BJ.

BJ tog sedan den 5 maj 1997 kontakt med HE och föreslog att de skulle träffas i Rimbo samma dag. Vid mötet berättade BJ för HE om Viaks patentansökan. BJ försökte ”dämpa reaktionen” genom att säga att ansökan lämnats in för att ingen annan skulle ”sno” idén och att HE och KI kunde ansöka om patent i utlandet.

Vidare frågade han HE om det verkligen hade varit nödvändigt att tala med KE om saken.

HE och KI vitsordar i och för sig att BJ övervägt att göra försök med avhärdning innan de demonstrerade sin prototyp för honom den 29 maj 1996, men bestrider att denne dessförinnan gjort några sådana försök. Av ett internmeddelande dagtecknat den 2 maj 1971 som BJ tillställt en kollega i Viak framgår visserligen att det vore möjligt att flotera kalk i "vatten från kalkbrott”. Men detta är något helt annat än avhärdning av t.ex. dricksvatten och handlingen innehåller inte några spår av att en uppfinning avseende avhärdning av vätska skulle ha gjorts. Vidare framgår av ett OH-blad daterat den 10 augusti 1994 att Viak då ännu inte provat flotation för kalkfällning.

Viak har inte visat att bolaget under den i målet aktuella tidsperioden hade identifierat ett tekniskt problem eller att bolaget hade hittat en teknisk lösning på ett sådant problem. Inte heller har bolaget visat att det under denna tid haft ett utvecklingsprojekt eller på annat sätt bedrivit någon verksamhet som lett fram till den patentsökta uppfinningen. Bolaget har t.ex. inte tagit emot någon anmälan eller vidtagit några åtgärder enligt lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar med anledning av uppfinningen eller betalat någon ersättning till BJ för uppfinningen.

Ett påstående om sådan utvecklingsverksamhet m.m. skulle för övrigt motsäga det redan tidigare gjorda påståendet att uppfinningen tillkom långt tidigare. Vidare kan man utgå ifrån att Viak omedelbart skulle ha ansökt om patent för det fall den aktuella uppfinningen hade gjorts långt tidigare. Bolaget skulle också ha projekterat anläggningar av detta slag på samma sätt som man nu gjorde efter det att man hade lämnat in den aktuella patentansökan.

Viak

Viak är ett av de större konsultföretagen i landet inom området för vattenreningsteknik. Bolagets kunder utgörs huvudsakligen av landets kommuner men till en mindre del också av industrin.

BJ är utbildad maskiningenjör. Han har sedan 1950-talet och under praktiskt taget hela sitt yrkesverksamma liv arbetat med vattenreningsteknik och sedan år 1970 hos Viak. I sitt arbete hos bolaget har BJ – som ett naturligt inslag i konsultarbetet – ägnat sig åt utveckling och förbättring av existerande tekniker. Ungefär 50 procent av hans arbete har under de senaste tio åren bestått i utvecklingsarbete avseende vattenbehandlingsprocesser.

Tillkomsten av uppfinningen

Kvaliteten hos råvatten varierar starkt från plats till plats. Det förekommer t.ex. mineraler, mikroorganismer, kalk eller missfärgning som man önskar avlägsna eller reducera. För detta krävs rening innan vattnet kan användas som dricksvatten. Valet av reningsmetod beror bl.a. på vattnets kemiska sammansättning.

Traditionellt har man använt sig av sedimentering, flotation och under senare tid även flytande bädd. Användning av tillsatskemikalier är ett normalt inslag i all vattenrening för att t.ex. åstadkomma avskiljbara flockar.

Behov av avhärdning av dricksvatten finns på vissa håll, d.v.s. minskning av halten kalciumkarbonat. Ännu för ca 10 år sedan var, åtminstone i de västeuropeiska länderna, avhärdning medelst jonbytare det gängse sättet för att reducera kalkhalten i dricksvatten. Metoden fungerade i och för sig väl, men man upptäckte då att koppar frigjordes vid denna ganska aggressiva process, vilket ledde till miljöproblem. Denna upptäckt utgjorde ett incitament för att pröva andra metoder.

En annan metod var flytande bädd. Bengt Jonsson projekterade två sådana anläggningar för en kommun i början av 1990-talet. Metoden gav goda resultat men var något svårhanterlig, eftersom den kräver ett konstant flöde av vätskan för att hålla sandpartiklarna i bädden svävande i vätskan.

BJ funderade redan på 1960-talet över om flotation kunde användas för avhärdning. Även senare tog han upp frågan om flotationsmetoden kunde användas i detta syfte, vilket framgår av bl.a. minnesanteckningar från åren 1971, 1985 och 1991. Dessa handlingar visar att BJ övervägt och även gjort försök med avhärdning av vatten med hjälp av flotation. Det framgår vidare att BJ insåg att det krävs ”kärnor”, lämpligen i form av järn, för att kalciumflockar skall bildas.

BJs tankar på att utnyttja flotationsteknik för avhärdning av dricksvatten har även presenterats för kunder. Exempelvis föreslog BJ i ett principförslag av den 30 november 1994 Bjuvs kommun att som ett alternativ till fluidiserad bädd använda flotationsteknik. Han var således konceptuellt inne på den omtvistade metoden, dvs. avhärdning med flotation och flockbildning genom kärnor av järn.

Man kan beträffande flotationsteknik för avhärdning av vatten säga att resultatet är i hög grad beroende av kvaliteten på vattnet. Det bör således finnas ett naturligt inslag av järn. Å andra sidan får halten av vissa mineraler, t.ex. magnesium och strontium, inte vara för hög. Då går metoden inte att använda.

Närmare om uppfinningen

Det som BJ betraktade som en nyhet och möjligen en patenterbar uppfinning var framförallt utnyttjandet av flotation för avhärdning, vilket var en gammal idé som han haft och som, såvitt han visste, inte hade tillämpats i praktiken. Den utrustning som BJ tänkte sig för utövandet av ett sådant förfarande var en typ av flotationstank, innefattande två delutrymmen åtskilda av en vägg med krökt övre ände, som han utfört pilotförsök med redan på 1960-talet.

Patentansökningen har utformats i enlighet med dessa grundprinciper. Patentkraven har emellertid formulerats i överensstämmelse med den gängse principen att söka största möjliga skyddsomfång, varvid kraven i viss mån fått en vidare omfattning än den egentliga ursprungsidén.

BJs uppfinning har inga väsentliga idémässiga likheter med de s.k. pilotanläggningar som HE och KI tagit fram. Hans flotationstank skiljer sig sålunda från HEs och KIs tank. BJ tank saknar central behållare och den har sitt inlopp från sidan med en förhöjd kant.

Viak hade när ansökan om patent ingavs missbedömt nyhetsläget och det har sedermera visat sig att ansökningsföremålet föregrips av känd teknik i följande hänseenden: det konstruktiva utförandet av en flotationstank med en krökt övre ände, GB-A-1210755 från 1970; avhärdning medelst flotation, t.ex. sammandraget 00628862 i databasen file 117 (Dialog) av artikeln Thompson, C.G., Recovery of Lime and Magnesium in Potable Water Treatment från 1976; användning av lut, soda och kalk som tillsats för utfällning av kalciumkarbonat, t.ex. DE-A1-3532031; tillsättande av vatten- och luftdispersion till en flotationsanläggning, t.ex. SE-C-211366. Mot denna bakgrund har Viak den 25 mars 1998 återkallat sin ansökan så att den kan avskrivas när frågan om bättre rätt har avgjorts.

BJs kännedom

Genom BO introducerade Viak HE och KI i flotationsteknik. Det skedde i samband med att Norrtälje kommun övervägde att skaffa en flotationsanläggning till Södra Nånö vattenverk. HE och KI erbjöds då, som deltagare i en studiegrupp från kommunen, att besöka en flotationsanläggning i Finland. Den flotationsanläggning som därefter byggdes vid Södra Nånö hade anläggningen i Finland som förebild. Södra Nånös flotationsanläggning avsåg inte avhärdning. Reningen gällde i stället COD, missfärgning och förekomst av alger.

Det finns ett visst tidsmässigt samband mellan BJ arbete å ena sidan och HEs och KIs arbete å den andra. Innehållet i Viaks patentansökan har dock inte till någon del sitt ursprung hos HE och KI. BJ har vid ett flertal tillfällen talat med klagandena om flotationsteknik och avhärdning. Dessa kontakter har emellertid i huvudsak inneburit att BJ delat med sig av sina kunskaper till HE och KI, inte tvärtom.

Viak vitsordar att SG företrädde bolaget i vissa kontakter med Norrtälje kommun. Hans uppdrag för kommunen var begränsat till arbete med rening av vatten från aska och omfattade inte alls avhärdning. SG deltog i den s.k. Innovationsgruppens arbete och skötte viss rapportering. Men gruppens arbete omfattade inte avhärdning och SG uppfattade inte heller att det i gruppen kom fram några tankar om avhärdning. Vidare har BJ fr.o.m. det andra halvåret 1995 och fram till ansökningsdagen den 15 januari 1997 inte haft någon kontakt med SG. De har för övrigt över huvud taget inte diskuterat flotation med varandra.

BJ hade under den aktuella tiden kontakt med PB vid Björks Rostfria AB. Dessa kontakter ledde bl.a. till att Björks Rostfria AB senare tillverkade två olika prototyper till flotationsanläggningar som båda kunde användas för flotation av olika slag. Den första anläggningen, som tillverkades år 1995, hade måtten ca. 1,5 x 1,0 m och vägde ca 500 kg, vilket innebar att den kunde transporteras på en bilsläpkärra. Den provades under åren 1995-1997 för olika syften, bl.a. avhärdning. Den andra anläggningen tillverkades under år 1998 och byggde på den första, men hade en design som var optimerad med datorstöd.

Viak känner inte till huruvida HE och KI tillverkade en prototyp av plexiglas, koppar och plast år 1994 och vill inte vitsorda denna uppgift. Viak vitsordar däremot att Björks Rostfria AB år 1995 på uppdrag av Norrtälje kommun tillverkade en mindre prototyp till flotationsanläggning i rostfritt stål. Det är möjligt att HE och KI har, helt eller delvis, stått bakom utformningen av denna prototyp. Både den ovannämnda första prototypen och den nyssnämnda mindre prototypen som beställdes av Norrtälje kommun fanns år 1995. I sitt arbete använde BJ båda dessa anläggningar.

Den mindre prototypen i rostfritt stål som Norrtälje kommun införskaffat visades vid ett tillfälle våren 1996 för BJ och VA-chefen i Värmdö kommun, YK. Demonstrationen föll inte väl ut då det förment renade vattnet var odrickbart p.g.a. att en alltför hög halt av svavelsyra behövt användas för sänkning av det medelst lut förhöjda pH-värdet. Således låg värdena högt över Livsmedelsverkets maximigränser för både natrium och sulfat.

BJ har vid ett tillfälle lånat den mindre prototypen i rostfritt stål av Norrtälje kommun för provkörning i Borgholms kommun. Anledningen var att denna prototyp var så liten att den kunde transporteras i en bil, medan den första av de större prototyper som Björks Rostfria AB hade tillverkat krävde en transportkärra. För ett första, preliminärt försök kunde den mindre prototypen duga. Försöken i Borgholm följdes därefter upp i fortsatta försök just med den första av de större prototyperna. Det är riktigt att resultaten av försöken redovisades i tidskriften Cirkulation nr 3 och 6 för år 1997.

Viak vitsordar att det under den aktuella tiden förekom studiebesök vid olika vattenverk inom Norrtälje kommun samt att Södra Nånö och Gräddö ingått bland dessa. Bolaget vitsordar också att Bengt Jonsson vid flera tillfällen – det kan ha rört sig om ca fem gånger – besökte Gräddö vattenverk i samband med sådana studiebesök. Anledningen till att Gräddö kom att ingå i studiebesöken var att det är en liten och överskådlig anläggning som alltså därigenom är lättare att överblicka för besökare än Södra Nånö.

Viak kan inte vitsorda att Gräddö vattenverk har någon flotationsanläggning för avhärdning. Det finns dock en flotationsanläggning där som har samma funktion och ändamål som den i Södra Nånö och som alltså avser COD. Avhärdningen vid Gräddö sker i stället enligt Viaks mening medelst jonbytare. Erikssons och Isakssons beskrivning av Gräddö-anläggningen i anslutning till bilaga 4 är i relevanta avseenden felaktig. Eventuellt förekommande tillsats av lut är inte avsedd för flotation. Dessutom vore sådan tillsats helt meningslös. Den utrustning som åstadkommer avhärdning (jonbytaren) visas inte i klagandenas skiss men är placerad efter flotationskärlet och några filter såsom framgår av en s.k. rambeskrivning för anläggningen.

-------

På HEs och KIs begäran har HE och JP hörts i bevissyfte. Vidare har följande personer hörts som vittnen: KE och SG på HEs och KIs begäran, PB på Viaks begäran samt BJ på båda parters begäran.

DOMSKÄL

Av utredningen framgår, att HE och KI någon gång under år våren 1994, och således i tiden före Viaks patentansökan den 15 januari 1997, inom ramen för sitt arbete i Norrtälje kommun fick en idé om att avhärda vätska genom flotation samt att de under år 1995 hos Björks Rostfria AB lät tillverka en prototyp till en flotationsanordning (i fortsättningen HEs och KIs prototyp) och att de därefter samma år använde denna vid försök avseende avhärdning av vatten genom flotation.

HEs och KIs prototyp bestod, som skissen i bilaga 5 visar, av ett cylinderformat kärl med väggar och botten samt hade bl.a. en utanför kärlet placerad och runtomgående ytavdragsränna och ett i kärlet vertikalt placerat rakt cylinderformat flotationsrör med en koniskt avsmalnande nederdel. Vid sina försök ledde HE och KI in kalkhaltigt råvatten i flotationskärlet under tillsättning av lut eller någon annan kemikalie för utfällning av kalken, varefter de avskilde utfälld kalk via ytavdragsrännan och ledde ut avhärdat vattnet ur kärlet under justering av pH-värdet till önskad nivå.

Vidare framgår av utredningen, att BJ i ett telefaxmeddelande ställt till HE den 7 februari 1996 frågade om han kunde få låna HEs och KIs prototyp. Det framgår också att HE och KI därefter, den 29 maj 1996, visade BJ sin prototyp och hur den kunde användas för avhärdning av vatten samt att BJ under sommaren samma år fick låna prototypen och att han då använde den för egna försök avseende avhärdning av vatten, bl.a. i Köpingsvik och i Rälla på Öland.

Det framstår som klart, att BJ också före de nyssnämnda tillfällena måste ha haft vissa kontakter med HE och KI samt att de därvid berört frågor om avhärdning genom flotation. HE och KI har emellertid inte förebringat någon närmare utredning om när dessa kontakter ägde rum eller vad som då avhandlades mellan dem och BJ. Det är t.ex. inte utrett när HE och KI första gången berättade för BJ om sina erfarenheter av att använda flotation för avhärdning. Inte heller är det utrett, att BJ sett en flotationsanläggning för avhärdning av vatten vid Gräddö vattenverk.

Idén om avhärdning genom flotation

Det patentsökta förfarandet för avhärdning av vätska genom flotation enligt patentkravet 1 kännetecknas av att finfördelad luft i form av små bubblor tillförs vätskan, vilka bubblor stiger upp mot en yta hos vätskan, under det att den utfällda kalken fäster vid bubblorna och därmed avlägsnas från vätskan. Kravet 1 omfattar sålunda den idé som HE och KI hade fått och som låg till grund för utformningen av den prototyp som de senare använde vid sina försök med avhärdning av vatten genom flotation.

Enligt vad utredningen visar hade emellertid BJ redan före år 1994, och således innan HE och KI fick sin idé avseende avhärdning av vätska genom flotation, i olika sammanhang övervägt möjligheterna att använda flotation för att avhärda vatten. I kopior av minnesanteckningar från åren 1971, 1985 och 1991 – mot vars riktighet HE och KI i och för sig inte riktat någon invändning – finns sålunda noteringar angående avhärdning av genom flotation.

Vidare förekommer uppgifter om avhärdning genom flotation i bl.a. ett principförslag angående avhärdning av vatten som Viak genom BJ tillställde Bjuvs kommun och som är dagtecknat den 30 november 1994. Detta principförslag är visserligen tillkommet efter den tid då HE och KI fick sin idé angående avhärdning genom flotation. Men det är inte visat att HE och KI före dagen för principförslaget hade redovisat sin idé om avhärdning av vatten genom flotation för BJ eller att denne på annat sätt hade fått del av deras idé angående flotation.

Av det anförda följer att BJ själv enligt vad utredningen visar hade haft tankar på att använda flotation för avhärdning och att han för sin uppfinningsidé inte var beroende av kunskap från HE och KI. Det har inte framkommit någon omständighet som likväl kan läggas till grund för slutsatsen att BJ hämtade sin idé från kunskap som överförts till honom från HE och KI. Vid dessa förhållanden är det sålunda inte visat att den bakomliggande idén till den patentsökta uppfinningen att avhärda vätska genom flotation bygger på kunskap som överförts från HE och KI till BJ.

Närmare om förfarandet

Det patentsökta förfarandet kan sägas innehålla två olika steg, ett första steg i vilket kalken fälls ut till partiklar och ett andra steg i vilket partiklarna avskiljs från vätskan genom flotation.

När det gäller det första steget vari kalken fälls ut till partiklar framgår av den kännetecknande delen av kravet 1 att det sker genom tillsats av åtminstone ett ämne som höjer vätskans pH-värde. Och av de osjälvständiga kraven 5 och 6 framgår, att det pH-höjande ämnet kan innefatta lut, soda eller kalk (kravet 6) samt att ämnet tillsätts uppströms den plats där luften tillsätts (5).

Vad sedan gäller andra steget i förfarandet, där den utfällda kalken avskiljs från vätskan genom flotation, anges i den kännetecknande delen av kravet 1 att finfördelad luft i form av små bubblor tillförs vätskan, att den utfällda kalken fäster vid bubblorna när dessa stiger mot ytan och att kalken därmed kan avskiljas från vätskan. I kraven 2-4 anges sedan olika utföringsformer, där vätskan kan ledas in i en flotationstank varvid bubblorna tillförs vätskan (2), där vätskan kan bringas att strömma väsentligen vertikalt i riktning mot vätskeytan (3) samt där vätskan medelst en krökt skiljevägg kan bringas att strömma väsentligen parallellt med och angränsande till vätskans yta (4).

Det första steget i förfarandet enligt kravet 1 och de osjälvständiga kraven 5 och 6 omfattar det tillvägagångssätt som HE och KI använde vid sina försök med avhärdning och som de, som ovan anförts, visade för BJ. Även det andra steget i förfarandet enligt kravet 1 och de osjälvständiga kraven 2 och 3 svarar mot det tillvägagångssätt som HE och KI enligt vad utredningen visar använde sig av bl.a. när de visade BJ sin prototyp vid avhärdning.

Förfarandena enligt de nu nämnda kraven är tämligen vida till sin utformning och består i huvudsak av sådant utgör allmän kunskap hos en fackman på området. Och de innehåller inte några sådana detaljer som gör att de måste ha tillkommit genom utnyttjande av HEs och KIs förfarande. Det förhållandet att det patentsökta förfarandet i dessa delar svarar mot HEs och KIs tillvägagångssätt kan vid denna bedömning inte läggas till grund för slutsatsen att förfarandet bygger på kunskap som överförts från dem till BJ. Inte heller visar utredningen i övrigt att uppfinningen bygger på kunskap som direkt eller indirekt överförts från HE och KI till BJ.

Till skillnad mot övriga förfarandekrav skiljer sig såvitt utredningen visar förfarandet enligt det osälvständiga kravet 4 från det tillvägagångssätt som HE och KI tillämpade: I förfarandet enligt kravet 4 bringas vätskan medelst en krökt skiljevägg att strömma parallellt med och i anslutning till vätskans yta, vilket är en strömning som HE och KI såvitt framkommit inte använde sig av i sina försök. Skillnaderna är här sådana att de talar emot att det patentsökta förfarandet bygger på kunskap som överförts från HE och KI till BJ. Inte heller ger utredningen i övrigt stöd för att ansökan i denna del bygger på kunskap som direkt eller indirekt överförts från HE och KI till BJ.

Närmare om anordningen

Anordningen enligt det självständiga kravet 7 avser en flotationstank med bl.a. en botten och ytterväggar samt en skiljevägg som uppdelar det utrymme som begränsas av ytterväggarna i ett första och ett andra delutrymme, kännetecknad av att skiljeväggen sträcker sig vertikalt från flotationstankens botten. Av beskrivningen och det osjälvständiga kravet 8 framgår, att skiljeväggen i dess övre ände kan vara krökt i riktning från det första delutrymmet samt att skiljeväggen, för det fall flotationstanken är rund, bör vara utformad som ”en cylinder som sträcker sig från flotationstankens botten i riktning upp mot vattenytan”.

Vidare framgår av de osjälvständiga kraven 9-12, att inloppsöppningen kan vara anordnad i flotationstankens botten vid det första delutrymmet (9), att ett till inloppsöppningen anslutet inloppsrör kan innefatta ett munstycke för insprutning av dispersionsvätska innefattande luft (10), att detta munstycke kan vara riktat mot inloppsöppningen (11) och att inloppsröret kan innefatta en öppning för tillförsel av åtminstone ett ämne som ökar vätskans pH-värde (12).

Kraven 7 och 9-12 avseende en anordning omfattar HEs och KIs prototyp. Dessa krav är – liksom huvuddelen av de ovan behandlade förfarandekraven – förhållandevis vida till sin utformning och består i allt väsentligt av sådana allmänna kunskaper som en fackman på området förfogar över. Den överensstämmelse som i dessa delar finns mellan den patentsökta anordningen å ena sidan och Hes och KIs prototyp å den andra kan vid denna bedömning inte läggas till grund för slutsatsen att uppfinningen bygger på kunskap som överförts från HE och KI till BJ. Inte heller i denna del visar utredningen i övrigt att uppfinningen bygger på sådan kunskap.

Anordningen enligt kravet 8, som enligt kravets lydelse kännetecknas av en skiljevägg som i den övre änden är krökt i riktning från det första delutrymmet, skiljer sig från HEs och KIs prototyp, som i denna del uppvisar ett speciellt särdrag i form av ett rakt flotationsrör med en koniskt avsmalnande nederdel. Även anordningen enligt det exempel som finns i beskrivningen, i vilket skiljeväggen är utformad ”som ett rakt rör eller som ett koniskt avsmalnande rör i riktning mot vattenytan”, skiljer sig för övrigt från HEs och KIs prototyp. De skillnader som sålunda finns talar emot att den patentsökta anordningen bygger på kunskap som överförts från HE och KI till BJ. Utredningen i övrigt ger heller inget stöd för att anordningen i denna del bygger på sådan kunskap.

På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.

Per Carlson Rune Näsman Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 6 (Formulär B)

ak Visa mer Visa mindre