Patentbesvärsrättens avgöranden
Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.
Patentbesvärsrätten
Mål
91-231
1991-12-12
1994-02-07
Framställning om förklaring enl. 72 § PL
1991-06-05
-
1992-02-12
8604791-7
1991-03-27
-
Ej prövningstillstånd
-
Betalningssvårighet; Anstånd; Årsavgift.
-
42 §, 72 § patentlagen (1967:837)
patent
avslag
vägledande
sökande
TB och TA
Awapatent Aktiebolag
-
-
-
-
Ett beslut att vid föreliggande betalningssvårighet uppskjuta inbetalning av fjärde årsavgiften till efter förfallodagen borde ha medfört att erforderlig omsorg ägnats åt att ordna med bevakning av den slutgiltiga fristen (6-mån-fristen med förhöjd avgift). Då behövliga åtgärder härför ej vidtagits föreligger inte förutsättning för förklaring enligt 72 § patentlagen.
-
YRKANDENKlagandena har i patentbesvärsrätten vidhållit sitt yrkande om förklaring enligt 72 § patentlagen. Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären. SKÄLI motsats till vad som anförs i överklagade beslutet har det saknats förutsättning att med stöd av 42 § 1 st patentlagen meddela anstånd med betalningen av den i målet aktuella fjärde årsavgiften. Detta lagrum förutsätter nämligen (jfr prop 1966:40 s 155ff och prop 1982/83:67 s 81) att framställning om anstånd med betalning måste göras senast när årsavgifter första gången förfaller till betalning; det innebär i regel att framställningen måste göras senast vid ingången till det tredje avgiftsåret, dvs senast förfallodagen för årsavgifterna för de tre första åren. Anståndsfrågan kan därför i förevarande fall inte inverka på bedömningen av huruvida omsorgskravet i 72 § patentlagen uppfyllts. Betalningsansvaret för den aktuella årsavgiften har enligt vad klagandena uppgett åvilat OTM AB på vilket bolag ansvaret för exploateringen av uppfinningen överlåtits och vilket ägs av den ene av de båda patenthavarna. Det innebär emellertid inte att patenthavarna därigenom undkommer sitt eget primära ansvar för patentets fortbestånd och därmed det yttersta ansvaret för att årsavgiften erläggs (jfr patentbesvärsrättens avgörande 1990-02-06 i målet P 88-141, ej prövningstillstånd). Den omständigheten att man – det låga avgiftsbeloppet (300 kronor) till trots – med angivande av bristande betalningsförmåga medvetet valt att inte betala i ordinarie tid kan vid bedömningen av omsorgskravet inte i sig läggas vare sig OTM eller patenthavarna till last eftersom rätten att med en förhöjning betala avgiften inom en frist av sex månader efter förfallodagen är ovillkorlig. Däremot borde beslutet att skjuta upp betalningen ha medfört den konsekvensen att i detta läge erforderlig omsorg ägnats åt att ordna med bevakning av den sålunda slutgiltiga fristen. Av utredningen framgår emellertid inte att OTM eller patenthavarna vidtagit härför behövliga åtgärder. Det bör tilläggas att åtgärder av nu avsett slag ej kan grundas på den förutsättningen att en påminnelse erhålles vid utebliven ordinarie betalning och med uppgift om slutgiltig betalningsdag av det slag som patentverket utan lagstadgad skyldighet regelmässigt tillhandahåller (jfr t ex patentbesvärsrättens, av regeringsrätten ej ändrade beslut den 22 mars 1985 i målet P 84-416 samt för EPO's del Official Journal EPO 1985 s 108). Vid angivna förhållanden kan den glömska hos OTM och patenthavarna vilken angetts som den direkta orsaken till att betalningen försummades, inte – även om den kan ha föranletts av det strax före den slutliga fristens utgång pressade läget – anses ursäktlig vid bedömning av huruvida allt gjorts som skäligen kunnat krävas för att iaktta den aktuella fristen. Det av klagandena åberopade beslutet av EPO, som är meddelat i första instans och som saknar närmare motivering, föranleder ingen annan bedömning. Lennarth Törnroth Eva Hagström Sten-Ove Henningsson ReferentEnhälligtBESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär B)ak
Visa mer
Visa mindre
