Patentbesvärsrättens avgöranden
Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.
Patentbesvärsrätten
Mål
99-226
1999-10-12
1999-12-12
Registrering av mönstret för element ingående i ett taktäckningssystem.
1999-06-03
-
-
97-2132
1999-02-16
-
-
-
ML 2 § förvaltningslagen 17 och 20 §§ skillnadskravet; underrättelseskyldighet, besluts motivering
-
-
mönster
avslag
intressant
sökande
Lindab A/S
Awapatent AB
-
-
-
-
PBR fann att sökandens mönster för element ingående i ett taktäckningssystem inte väsentligen skiljde sig från vad som tidigare blivit känt inom det aktuella mönsterområdet. Exempel på detta område fanns i det material som PRV anfört mot ansökningsmönstret. PBR tog i sitt avgörande också ställning till om det förelåg en formell brist i PRVs beslut då däri inte hade preciserats vilket eller vilka av mönstren i det motanförda materialet som anförts mot ansökningsmönstret.
-
DOMSLUTPatentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.YRKANDE M.M.Sökanden har i Patentbesvärsrätten vidhållit sin ansökan. Till stöd för sin talan i själva saken har sökanden åberopat samma grunder och omständigheter som i Patentverket. Därutöver har sökanden gjort gällande att det överklagade beslutet formellt är bristfälligt då däri inte angivits vilket eller vilka av mönstren i det av Patentverket anförda materialet som anförts mot ansökningsmönstret.I målet har hållits muntlig förhandling.I underlaget för Patentbesvärsrättens bedömning har ingått ett exemplar av mönsterföremålet.DOMSKÄLPatentbesvärsrätten tar först upp frågan om Patentverkets beslut är bristfälligt på så sätt att det inte klart framgår vilket eller vilka mönster som omfattas av Patentverkets hänvisning till ”invändningsmaterialet i den finska mönsteransökningen nr 960810”. I ett föreläggande till sökandebolaget den 8 januari 1999 anförde Patentverket att det sökta mönstret inte skiljde sig väsentligt från vad som tidgare var känt genom ”invändningsmaterialet i finsk mönsteransökan nr 96-0810”. Till precisering av vilka mönster som omfattades av hänvisningen anförde Patentverket i föreläggandet ”Se bifogade kopior där hänvisningsmaterialet markerats med pilar”. Till föreläggandet fogade verket en kopia med avbildningar av fyra mönster som motanförts i det finska ansökningsärendet. På kopian var två av dessa mönster markerade med pilar, medan två av mönstren var överkorsade.En förvaltningsmyndighet är enligt huvudregeln i 20 § förvaltningslagen skyldig att motivera sina beslut genom att ange de skäl som bestämt utgången. Det måste sålunda framgå vad som i det enskilda fallet varit avgörande för utgången. Det innebär bl.a. att en hänvisning, i ett ärende angående registrering av mönster, till vad som är förut känt måste vara preciserad, i den mån hänvisningen avser ett eller flera särskilda mönster. Vidare får, enligt huvudregeln i 17 § förvaltningslagen, en förvaltningsmyndighet inte avgöra ett ärende utan att den som är part fått tillfälle att yttra sig över uppgift som tillförts ärendet av någon annan än honom själv.Hänvisningen i det överklagade beslutet till ”invändningsmaterialet i den finska mönsteransökningen nr 960810” kan i och för sig inte anses uppfylla det krav på tydlighet som fordras enligt 20 § förvaltningslagen. Av Patentverkets föreläggande den 8 januari 1999 framgår emellertid klart att de mönster som avses i det finska ansökningsärendet är de som utmärkts med pilar. Med hänsyn till att en förvaltningsmyndighet inte får avgöra ett ärende utan att den som är part fått tillfälle att yttra sig över uppgift som tillförts ärendet av någon annan än honom själv, utgår Patentbesvärsrätten från att hänvsningen i det överklagade beslutet till det finska ansökningsärendet avser de mönster som i det tidigare utfärdade föreläggandet utmärkts med pilar.Domstolen går sedan över till frågan om det sökta mönstret skiljer sig väsentligt från vad som är känt genom de aktuella mönstren i det finska ansökningsärendet.Även om det i ansökningsmönstret finns vissa särdrag i förhållande till vad som tidigare är känt har mönstret likväl ett i sammanhanget tämligen ordinärt utförande. Patentbesvärsrätten finner därför att sökandens mönster inte kan anses väsentligen skilja sig från vad som tidigare blivit känt inom det aktuella mönsterområdet, vilket de aktuella mönstren i det finska mönsterärendet utgör exempel på.Av det anförda följer att ansökningsmönstret inte uppfyller det i 2 § mönsterskyddslagen uppställda skillnadskravet till följd varav överklagandet inte skall bifallas.Per Carlson Stig Bragnum Eva Hammar ReferentEnhälligtANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)ak
Visa mer
Visa mindre
