Domstols Målregister

Målet gäller: Fråga om betalning av förhöjd årsavgift enligt 41 § 3 st patentlagen.

Ink datum: 1999-06-29

Reg datum: -

Överklagat: 2000-11-22

PRV:s nummer: 9101447-2

PRV beslutsdag: 1999-06-29

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 7602-00

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: PL 41 § 3 st, 75 § förhöjningsavgift, taxehöjning, talerätt.

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: TK

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Patenthavaren betalade den nionde årsavgiften före förfallodagen den 31 maj 1999 med det belopp som gällde enligt 1996 års taxa. Den 15 april 1999 hade taxan emellertid höjts och därför betalade patenthavaren, på PRV:s anmaning, efter förfallodagen in mellanskillnaden, så att den erlagda avgiften överrensstämde med den nya taxan. Däremot vägrade patenthavaren att erlägga förhöjningsavgift på den sålunda inbetalade årsavgiften med motivering att han denna gång inte blivit informerad av PRV om den höjda taxan. Detta redogjorde patenthavaren för i brev till generaldirektören (gd) för PRV. I svar informerade gd patenthavaren om avgiftsreglerna och rutinerna vid avgiftshöjningar. Sedan patenthavaren överklagat gds brevsvar fann PBR att denna talan skulle prövas med stöd av 75 § PL

Referat fortsättning : eftersom frågan var av betydelse för patentets fortbestånd. PBR fann vidare att vad patenthavaren anfört till grund för sin betalningsvägran inte kunde medföra befrielse från betalningsskyldighet för förhöjningsavgiften.

Text: RÄTTENS AVGÖRANDE

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE

TK har yrkat att bli befriad från Patentverkets krav att betala 320 kr motsvarande 20 procents förhöjning av den nionde årsavgiften om 1 600 kr för patent nr 9101447-2.

SKÄL

Bakgrund

TK ansökte den 14 maj 1991 hos Patentverket om patent på stöldskyddsanordning vid parkeringsplats innefattande stolpe med svängbar spärrtunga. Sedan Patentverket efter granskning m.m. beslutat bifalla ansökningen meddelades patent på uppfinningen den 22 oktober 1992.

Sedan ansökningen anhängiggjordes i Patentverket har beloppen för årsavgifterna ändrats dels fr.o.m. den 15 november 1991 enligt SFS 1991:1331, dels fr.o.m. den 1 juni 1996 enligt SFS 1996:225 och dels fr.o.m. den 15 april 1999 enligt SFS 1999:139. För avgiftsåren 1-8 har, såvitt handlingarna i målet utvisar, fastställda årsavgifter erlagts, varvid avgiften för det sjätte avgiftsåret betalats med förhöjning den 14 juni 1996, d.v.s. efter den årliga förfallodagen som infaller den 31 maj.

För det i målet aktuella nionde avgiftsåret har TK betalat sammanlagt 1 600 kr som är det sedan den 15 april 1999 fastställda beloppet för detta avgiftsår. Betalningen har skett i två omgångar, nämligen dels den 31 maj 1999 med 1 200 kr och dels den 10 juni 1999 – efter förfallodagen – med 400 kr. Som framgår av aktbilagorna 3 och 4 har verket beslutat ålägga TK att betala en förhöjning om 20 procent på årsavgiften, d.v.s. 320 kr, senast den 30 november 1999 om patentet inte skulle förfalla.

I en den 15 juni 1999 dagtecknad skrift som ställts till generaldirektören för Patentverket uppgav TK att han överklagade verkets krav på 320 kr. I skriften anförde TK att beloppet 1 200 kr som han först betalat var den summa som angavs på det ”papper” som han tidigare hade fått från Patentverket. Vidare anförde TK att när verkets kvitto på den gjorda inbetalningen kom fick han beskedet att avgiften hade höjts till 1 600 kr och därför betalade han in ytterligare 400 kr men krävdes därefter på ytterligare 320 kr i förseningsavgift vilken han måste betala innan den 30 november 1999 för att patentet inte skulle förfalla.

I ett svar till TK den 29 juni 1999 redogjorde Patentverkets generaldirektör för vad som förekommit beträffande den aktuella årsavgiften och lämnade TK besked om att han inte kunde befrias från förhöjningsavgiften, se bilaga 1.

I Patentbesvärsrätten

TK, som först begärt muntlig förhandling i målet, har senare slutfört sin talan skriftligt och han har därvid anfört i huvudsak följande. När årsavgifterna höjts har Patentverket skickat ut meddelanden om de nya avgifterna. Det sista meddelandet fick TK den 3 juni 1996 och det avsåg avgiftshöjningen fr.o.m. den 1 juni 1996. TK har betalat årsavgifterna 1997 och 1998 med de belopp som anges i detta meddelande för respektive år. Även 1999 betalade han i enlighet med vad som anges i samma meddelande för det nu aktuella avgiftsåret, 1 200 kr, men han fick därefter veta att avgiften höjts till 1 600 kr och erlade därför ytterligare 400 kr. TK krävdes sedan på 320 kr i förseningsavgift, en avgift som han vägrar att betala då han anser att han inte har begått något fel. TK kan möjligen acceptera att betala 80 kr, utgörande 20 procent av höjningen 400 kr. På TKs fråga till Patentverket varför verket inte meddelat honom om avgiftshöjningen fr.o.m. den 15 april 1999 fick han till svar att verket bara meddelar ”dom stora patent ombuden” om avgiftshöjningar och att andra själva skall ta reda på om avgifterna höjts. Verket kunde inte förklara varför den informationen inte nått TK, som fått den uppfattningen att det är ”dom små” som skall klämmas åt på alla sätt.

TK har i målet ingett en kopia av Patentverkets meddelande den 3 juni 1996 angående avgiftshöjning för årsavgifter fr.o.m. den 1 juni 1996 utvisande bl. a att årsavgiften för det nionde avgiftsåret utgår med 1 200 kr.

Patentjuridiska avdelningen på Patentverket har på Patentbesvärsrättens begäran den 21 september 1999 lämnat följande upplysningar i målet:

”Under 1998 fanns cirka 97.000 patent giltiga i Sverige. Av praktiska skäl är det för närvarande omöjligt att i förväg underrätta varje enskild patenthavare om kommande årsavgiftshöjningar. - Den nya avgiftslistan trycks så snart Patentverkets författningssamling, PRVFS med de nya uppgifterna kommit ut. I år fanns avgiftslistan tillgänglig på kassakontoret någon gång i början på april. Listan läggs i ombudens postfack samt bifogas kvittona på erlagda avgifter, vilka skickas både till patentombud och enskilda patenthavare utan ombud. Kassapersonalen har uppgett att man lagt ner ett stort arbete (innebärande övertid och kvällsarbete) på att per telefon kontakta de personer som betalt den gamla avgiften någon dag före förfallodatum så att fyllnadsinbetalning kunde göras inom tiden och förhöjningsavgift undvikas. - Kassapersonalen har inte någon överenskommelse med TK eller någon annan att i förväg underrätta om avgiftshöjningar”.

Patentbesvärsrättens bedömning

Den i målet tvistiga frågan gäller i första hand huruvida TK skall påföras förhöjningsavgift enligt 41 § 3 st patentlagen eller inte beträffande den nionde årsavgiften. Frågan är av betydelse för patentets fortbestånd och bör därför kunna överprövas med stöd av 75 § patentlagen.

TK har gjort gällande att Patentverket borde – i likhet med vad som skedde vid närmast föregående årsavgiftshöjning den 1 juni 1996 – ha informerat honom om den höjning av bl.a. nionde årsavgiften som gjordes den 15 april 1999; härigenom hade han i tid kunnat betala den nionde årsavgiften, som förföll den 31 maj 1999, med rätt belopp.

Patentverket har emellertid inte någon lagstadgad skyldighet att informera enskilda patentsökande och patenthavare om storleken av gällande årsavgifter eller om ändringar i årsavgiftsbeloppen utan det ankommer på de berörda att själva hålla sig informerade om såväl förfallodagar som avgiftsbelopp. När Patentverket ändå – i enlighet med verkets ovannämnda yttrande – tillhandahåller sådan information är det fråga om en ren serviceåtgärd av samma slag som den påminnelseservice Patentverket ger ifråga om årsavgifter som inte betalts senast förfallodagen. Enligt klar rättspraxis kan den omständigheten att en sådan påminnelse uteblir i ett enskilt fall inte tas som ursäkt för att betalning inte sedan sker inom den i 41 § 3 st patentlagen angivna tiden. Det saknas anledning att se utebliven information om höjda årsavgifter på annat sätt.

Det ligger vidare i sakens natur att man får räkna med att årsavgiftsbeloppen höjs från tid till annan. En patentsökande/patenthavare som vid en viss tidpunkt erhåller uppgift om årsavgiftsbeloppen kan därför inte förlita sig på att dessa alltjämt är giltiga vid betalning av avgifter för efterföljande patentår. TK har därför inte kunnat utgå från att de belopp som framgick av den avgiftslista han fick från Patentverket i början av juni 1996 ännu gällde vid den aktuella betalningen i maj 1999.

Vad därefter gäller det förhållandet att Patentverket, såsom framgår av verkets ovan återgivna yttrande, inte tillhandahåller besked om höjda årsavgifter samtidigt till alla berörda, innebärande att patenthavare som inte företräds av ombud får beskeden senare än andra, saknar det relevans eftersom en patenthavare, som framgått ovan, är skyldig att oberoende av sådana besked betala förfallande årsavgifter med rätt belopp.

Sammantaget finner därför Patentbesvärsrätten att TK inte kan befrias från att betala förhöjningsavgift för det nionde patentåret. TK har därvid förklarat sig beredd att betala en förhöjningsavgift som beräknas endast på den del av årsavgiften som betalts för sent eller i förevarande fall 20 procent av 400 kronor, dvs en förhöjningsavgift om 80 kronor istället för 320 kronor vid en beräkning grundad på hela årsavgiften. Oavsett det berättigade i ett sådan synsätt konstaterar emellertid Patentbesvärsrätten att TK inte inom den i 41 § 3 st patentlagen föreskrivna tiden, eller den 30 november 1999, betalt något förhöjningsbelopp överhuvudtaget.

Överklagandet kan således inte bifallas.

Vinner detta beslut laga kraft skall den erlagda årsavgiften om 1 600 kronor återbetalas till TK.

Lennarth Törnroth Stig Bragnum

Referent

Jeanette Bäckvall Sten-Ove Henningsson

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

akl Visa mer Visa mindre